Idag blir det ganska lugnt, som det ser ut nu. Ska städa det sista eftersom mina tremänningar kommer imorgon, ska planera vad jag ska laga för mat tills imorgon, handla den maten, ska träna och kanske sola. Mer knop bjuder jag inte på.

Ser fram emot nästa helg också. Halloweenmiddag hos Stefan och Sabina på fredagen, min födelsedagspresent keramikmålning på söndag.

Och så min kommentar om hela Paulina och Hugo (och Nemo)-hysterin;
jag tycker så hima synd om både Hugo och Paow. Hugo för att han har blivit bedragen, huggen i ryggen och djup sårad -  offentligt till på köpet. Paulina för att hon är så ung, alla gör väl snedsteg i den åldern (?), och det kablas ut över hela nyhetssverige. Inte nog med att hon måste plågas av sitt dåliga samvete och förlusten av en älskad, hon måste också äta skit från hundratusentals människor som inte har ett dugg med saken att göra. Visst har hon gjort fel, och hon skötte det hela väldigt fel, men tjejen är för fan 17 bast och har inte lärt sig allt i livet än!

Leave Paow alone!

Finns det något sådant? Tänkte på att, det är väl samma hormoner som kickar in då, samma del av hjärnan som arbetar och samma belöningssystem som påverkas då som vid andra beroenden?

Den känslan jag får av träning påminner i alla fall om de känslor jag känner efter en god shoppingtur. Det kanske bara är bra i och för sig... att byta ett beroende mot ett bättre (ekonomiskt sett).

Nu bjuppar jag på en bild med två syften - ny hårfärg + träning.

Förlåt för att jag bloggat dåligt. Och förlåt för att jag inte lagt upp bild på mitt hår än. Saken är den, att jag har tagit hundratusen bilder åt er. Men jag är världens mest skakiga person, så när jag håller (mobil)kameran på avstånd börjar jag skaka som ett jävla asplöv. På bilderna ser man typ... något som man skulle kunna tro svischar förbi i lite för hög hastighet. Man kan knappt notera färger i bilderna.

Så försökte jag igen när jag kände mig stabil. Då fick jag inte till ljuset. Utan blixt såg jag ut som en bortkommen fågelskit, med blixt såg mitt hår ut som Linda Vargs.

Ska istället försöka överlåta kameraansvaret till Sofie idag när vi är och tränar, för att äntligen förhoppningsvis kunna ladda upp en bild åt er, där man ser håret också.

Sålänge får ni nöja er med en gammal brunettbild från Newz nummer 4, 2009,
Bild tagen av: Staffan Johansson

Just hemkommen från en otroligt regnig promenad med Erik. Gick först och tog ut pengar, sen till Konsum för att köpa bröd och kaffe och snus, sen till Postutlämningsstället för att hämta ut mina uuunderbara mocka-UGGs med fårull i, samt mitt bruna löshår, allt medans det öööösregnade/haglade. Är helt genomblöt nu.

Tycker att färgen var lite ljus på löshåret, fast då får man ha i åtanke att mitt hår blir ljusare och ljusare för varje tvätt eftersom att vi la i en toning hos frisören.

Sen ska jag hämta ut ett paket till innehållandes ett par Tommy Hilfiger-skor.

Nu blir det ett par knäckemackor med lönnebergaskinka, mums.

Jag vet att ni är sjukt nyfikna att se hur mitt hår ser ut, men jag har inte riktigt lyckats få till någon rättvis bild. Håll ut tills imorgon!

Kvällen spenderar jag framför WoW med en påse Äntligen Lördag! Jag har tagit fel på dag uppenbarligen, men what the heck, jag är en sucker när det gäller Hockeypulver.

Ska snart sätta mig och läsa Malins skolarbete, ska bli riktigt kul! Hon är så duktig min Malin, så ambitiös och driven och målmedveten och framförallt stark. Tror att hennes arbete är kalasbra!

Hörs imorgon, då ni får se mitt hår, har lite matlagningstips/idéer också, som jag sparar tills dess. Tjipp!

Bye bye blonde! Det här kommer bli skitbra.

Begravningen var helt underbart vacker. Visst var det sorgligt och visst skakade man av gråt, men den var ändå vacker.

Blommorna på kistan från den närmsta familjen var i mammas favoritfärger blå/lila, kistan var i oskuldens färg vitt och musiken som spelade var mammas favoritlåtar sedan ungdomen.

Talen som hölls var personliga och fina, och handlade om allt från hennes barnsben till vuxen ålder och sjukdom. Mitt tal tänkte jag publicera senare. Jag orkade självklart inte hålla det själv, man skulle nog ändå inte höra vad jag sa, men begravningsförrättaren var så duktig och det blev så bra.

Sångerskan var enormt duktig, det lät verkligen som om en ängel kommit ner från himlen för att sjunga för mamma och för oss.

Vi var nog över fyrtio personer som dök upp, alltifrån familj, släktingar, assistenter, vänner och grannar. Det låg en sorgens täcke över oss alla, men trots det var alla så trevliga och... varma. Deras ord och blickar och kramar värmde mig verkligen från själen.

Jag vill tacka alla som dök upp för att hedra mammas minne, även om ni kommer att få mer formella tackkort senare. Också vill jag tacka för alla telegram, ni kommer också få ett personligt tack såklart.

Jag har inte tagit några kort. Ville inte förstöra det magiska och vackra med suddiga, skakiga mobilbilder. Pappa och den riktiga kameran fick stå för bilderna. Ska norpa dem av pappa så snart han laddat upp dem på sin egen dator.

Nu ska jag... inte göra någonting. Koppla in min diskmaskin som jag köpte idag, för att aldrig någonsin igen behöva diska för hand. Så ska jag bjuda bror och far på hemmapizza vid 19. Sen blir det att lägga mig och ruttna bort.

Bara så att alla vet vart jag håller hus om jag inte uppdaterar någonting på ett par dagar. Sköt om er alla.

Det här kommer bli världens vackraste begravning!

Idag fick man finbesök här i bloggen. Självaste författaren till den bok jag inte kunnat lägga ifrån mig sen igår, Kändisjakten - Därför är vi besatta av celebriteter (Malin Lundblad), tittade in här idag och lämnade en kommentar.

Så, eftersom att jag misstänker att du (Malin) kanske kanske kikar in här igen, är det raka rör som gäller; boken är skitbra! Den håller verkligen en hög standard i både efterforskningar, källor och självklart är också texten njutbar. Gillar sättet boken är skriven på, inte alltför svårläst, utan lättbegriplig och underhållande, precis som det ska vara.

Tack för några (hittills) sköna timmar av läsning, ikväll är det jag som plockar upp boken igen och påbörjar där jag avslutat.

Idag hade jag helst stannat i sängen. Humöret är absolut i bott på grund av morgondagens begravning, jag har mensvärk och beter mig därefter, det är iskallt ute och det blåser och jag har tvättstugan mellan 14-18 då jag egentligen skulle behövt ta mig ner till stan för att inhandla en vattenfast mascara samt träna på det. Var helt tusen på att jag hade tvättstugan mellan 10-14 men iiiinte då.

Får dessutom en destruktiv personighet när jag sörjer. Äter för mycket, eller ingenting alls, sover helst hela dagarna, spenderar pengar på allt jag kan hitta och tänker på allt annat än mitt eget välmående. Får också inslag av regressivt beteende, återigen exemplet med att jag gärna sover hela dagarna, och allmänt struntar i att ta ansvar.

Förhoppningsvis tar det här kapitlet avslutat inom några dagar. Självklart kommer jag alltid bära med mig sorgen i mitt hjärta, men inte på samma sätt...

Länge funderat på att plocka bort min tungpiercing... jag menar, jag gjorde den när jag tyckte att jag var såååå cool, och jag vet inte riktigt om jag tycker att det är så himla coolt längre. En metallgrej i munnen. Skulle jag åka till Afrika skulle de tro att det vore någon slags annorlunda tandställning.

Visst gillar jag den, det kommer att bli tomt om/när jag tar ut den. Men någon måtta får det vara. Jag är inte fjorton längre. Jag är inte arton längre. Jag är inte ens tjugo längre. Jag fyller 23 nästa födelsedag, och sitter fortfarande och biter sönder mina tänder på en fjantig metallstav i tungan!?

Tar jag ut den så blir det innan begravningen på fredag. Då tar jag ut den för mamma, som en ritual. Någonting nytt börjar, något gammalt avslutas.

Tar jag ut den så kommer den aldrig mer tillbaks...

Nej, nu sticker jag till Actic i syfte att svettas.

Wihoo, just hämtat ut ett paket innehållandes Kändisjakten - Därför är vi besatta av celebriteter av Malin Lundblad. Den ska slukas minsann!

Sitter nu och betalar räkningar. Lite väl löjliga belopp från Nelly.com, haha. Känner mig duktigt ändå. Det är väl räkningar som får en att känna sig vuxen antar jag.

Ska senare iväg med Sofie och träna igen, underkropp minsann, samt sola. Skulle vilja inhandla lite smink också, läste en rätt gammal VeckoRevyn för första gången igår, och i den medföljde en liten skönhetsbok där de listar alla sina favoriter inom smink-, hår- och hudvård. Måste testa den concealer de säger är underbar. Använder inte concealer annars, men kommer antagligen börja.

Genomlidit ännu en dag med toppar och dalar. Plockat/diskat/städat när jag kom hem från shopping (köpte en såndär Onepiece jumpsuit på rea, 249kr), träning (överkropp och armar) samt mathandling (imorgon blir det korvtroganoff!). När jag påbörjade städandet öppnade jag garderoben där jag har massa småpyssel jag köpte på Outlets nere i Ullared i somras. Hittade där ett jättefint kort jag köpt, med stenar och snören och glitter och allt-vad-det-är, som det står Mamma på. Hade tänkt att ge henne det på födelsedag/mors dag eller liknande. Bröt ihop totalt.

Det är skönt att vara ledsen ibland, men det är inte skönt med en smärta i bröstet som vägrar avlägsna sig. Att förlora sin mamma känns som tusen knivar som hugger dig rakt in i hjärtat, om och om igen, under flera veckors tid.

Och än är det inte över. Det är begravning på fredag, 15 Oktober klockan 11:00 i Ruds kapell. Har en oanvänd svart klänning jag tänkte inviga, med strumpbyxor, kavaj och svarta stövlar. Ska man orka bry sig om smink? Allt hamnar ändå på kinden tillslut. Borde köpa en vattenfast mascara. Borde. Det märks om jag orkar.

Imorgon blir det träning igen, att hålla igång kroppen ger mig lite av den energi som förståeligt lyst med sin frånvaro ändå sedan 22 September. Har försökt dra ner på godsakerna lite också, men godissuget infinner sig lätt. Aldrig varit den som tröstätit, men de senaste veckorna har jag vräkt i mig onyttigheter. Inte mer än jag brukade göra, men mycket om man jämför med min period då jag var ganska nyttig. Den perioden tog som ovan förklarat slut rätt abrupt.

Jag hatar begravningar. Men det kommer att bli så fint, har varit med på Fonus och bestämt en del själv. Jag har också skrivit ett "tal" som ska hållas. Ser fram emot fredagen på ett konstigt sätt.

Känner mig lite nere och asocial just nu, så blir en snabb blogg.

All beröm till mig, stod just emot impulsen att inhandla en Dolce & Gabbana-klänning, Burberry-jacka samt "vanliga" UGGs. Heja mig, där sparade jag mängder av pengar.

Tänkte burra ner mig och läsa lite bok... väntar fortfarande på Kändisjakten som jag beställt, tills dess har jag EGO WOMAN samt Diamanter är förevigt. Heja böcker som peppar mig att shoppa, not.

Finns det någon förening för shoppingberoende så som för alkoholister, i stil med AA, som i filmen En Shopaholics Bekännelser?

Nej, nu blir det bok. För er som fortfarande inte kan nanna, glo på New York I Love You. Den är annorlunda, men skitbra, många kända och folkkära namn i rullen dessutom. Tänk Natalie Portman, Orlando Bloom, Andy Garcia, Rachel Bilson, Christina Ricci... och listan fortsätter!

Trailer!

Värmen är då inte påslagen i vårat bostadshus. Legat under täcke + filt + fodrade leggings + tjocktröja, och med en bok, i säkert en timme. Klev just upp då jag ska ner till bokontoret och klaga. Klaga på att jag fryser med filt, täcke, tröja och flera koppar té (måste ju dricka massa té och kaffe eftersom jag vann den där presentkorgen värde 750kr fylld till bredden med handgjorda chokladpraliner, smaksatt lyxkaffe samt en massa téer med olika effekt).

Dock är jag så jäkla mesig när det kommer till att sätta ner foten. Kommer nog inte klaga, utan snarare säga "Hej, kommer ni sätta på elementen snart?" "NEJ!" "Okej, tack ändå". Måste lära mig det här med att säga ifrån och säga till och tala om och allt vad man nu ska kunna i vuxen ålder. Frågan är bara hur. Någon som har förslag?

Den här tröjan i naturvitt har jag gosat i idag. Hittade den på Akazia i Karlstad, just den här i svart med vitt mönster finns på Nelly.com

Har hela dagen haft en konstig känsla i magen... en bra känsla dock, jag ska inte klaga. Det har känts som om det är jul eller i alla fall advent hela dagen! Har därför redan nu planerat in att pepparkakor och lussebullar ska bakas 11-12 december. Så blir det att köpa hem julgran, glögg samt adventsljustake första advent.

Är annars inte ett jättestort fan av julen, men den här julen... känns speciell. Ska vara ute i god tid med klappar, köpa saker jag vet att folk vill ha och se deras leenden, va' på 'Jul på Liseberg', pynta, julpyssla, fira jul med två familjer, fira jul med mina vänner (antagligen) den 26e och ha en fantastisk nyårsafton.

Längtar ni efter julen, julpyssel, julmat och allt vad det inebär?

Jul på Liseberg <3

...är utan tvekan en av de bästa filmer som finns. Kanske bara är jag som har barnasinnet i behåll?

Kom, efter att ha tittat på filmen, på att när jag var liten (alltså väldigt liten, 7-8 år, kanske ännu yngre) spelade jag just Lejonkungen som SNES-spel fast på datorn. Minns den där disketten som spelet låg på så väl, skyddade den med mitt liv. Och sen kom jag att tänka på att jag faktiskt aldrig lyckades döda Scar, jag fick liksom aldrig till den attack man skulle göra, eftersom det är meningen att man ska spela på dosa. Så laddade hem spelet förut och med lite för mycket krångel med tangentinställningar för att lyckas med "the move" så fick jag äntligen döda honom.

Scar är död, jag är kung. Nu ska jag käka bullar med mjölk <3

Ja, det är samma move man gör i spelet!

...så är man inte som alla andra. Nu blir det bullar för att försenat fira kanelbullens dag!

Just glott på Idol, Jay är för bra. Tycker att Olle är läskigt lik Orlando Bloom, är det bara min åsik måntro?

Igår ja... var på begravningsbyrån där vi bestämde blommor, verser, låtar, sångare, tal med mera till mammas begravning, som äger rum den 15 Oktober klockan 11:00. Bölade sönder mig så skippade smink.

Sen hade klockan blivit mycket, och jag och Sofie skulle iväg och träna. Ville dock väldigt gärna köpa mina träningsskor innan dess, så tog mig en promenad till Mitticity där det var något på G, de hade smällt upp en scen, det var fruktansvärt mycket folk, musik... jag hittade mina träningsskor på InterSport, och väl i kassan fick man tydligen fylla i någon talong för varje 300kr man handlat för, för att ha chansen att vinna smaskiga priser samma kväll. Hade verkligen sjukt bråttom och det var ganska mycket att fylla i (hade handlat för tusen, så fick tre talonger). Tänkte väl typ "jaja, jag har kanske tur idag", fyllde i talongerna, lämnade in dem och sprang till solariet.

Drog sedan till gymmet och tränade. Skulle möta upp Malin och Elin på stan så snart jag var klar på gymmet, så brydde mig inte om att duscha. Var nere på stan vid halv åtta och Malin och Elin skulle stanna till prisutdelningen, vilket var tur, för jag hade en magkänsla att jag skulle vinna något.

Väl vid prisutdelningen, där det, trots att klockan var halv nio, var sjukt mycket folk, sa jag till Malin; "om jag vinner så får du gå upp och hämta priset" då jag var nygråten, röd, svettig, osminkad, oduschad och kände mig säckig. Malin tänkte väl typ "visst, stor chans att du vinner".

Men det gjorde jag. Två gånger! Först vann jag en presentkorg med lyxig choklad, té och kaffe. Garvade ihjäl mig åt Malin som gick upp på scenen när de ropade "Maria Nyström". Andra gången de ropade upp mitt namn, vann jag en spavistelse för två på Selma Hotell och Spa. Det tackar man inte nej till. Garvade om möjligt ännu mer när Malin snällt fick gå upp på scenen en andra gång.

Lustigt att jag verkligen kände på mig att jag skulle vinna... hade en vinstchans på 0,015% per talong, och vann två gånger. Vad är oddsen? Ännu lustigare är nog, att Malin sa "ska du vinna igen kan du ju vinna spa-upplevelsen så jag kan följa med" och jag svarade "självklart gör jag det".

Och gissa vem som blir med mig till spa't? Jo, självklart Malin!

Mums.

...väntar er senare ikväll, kika in då, lovar att ni inte kommer bli besvikna ;-)