Begravningen var helt underbart vacker. Visst var det sorgligt och visst skakade man av gråt, men den var ändå vacker.

Blommorna på kistan från den närmsta familjen var i mammas favoritfärger blå/lila, kistan var i oskuldens färg vitt och musiken som spelade var mammas favoritlåtar sedan ungdomen.

Talen som hölls var personliga och fina, och handlade om allt från hennes barnsben till vuxen ålder och sjukdom. Mitt tal tänkte jag publicera senare. Jag orkade självklart inte hålla det själv, man skulle nog ändå inte höra vad jag sa, men begravningsförrättaren var så duktig och det blev så bra.

Sångerskan var enormt duktig, det lät verkligen som om en ängel kommit ner från himlen för att sjunga för mamma och för oss.

Vi var nog över fyrtio personer som dök upp, alltifrån familj, släktingar, assistenter, vänner och grannar. Det låg en sorgens täcke över oss alla, men trots det var alla så trevliga och... varma. Deras ord och blickar och kramar värmde mig verkligen från själen.

Jag vill tacka alla som dök upp för att hedra mammas minne, även om ni kommer att få mer formella tackkort senare. Också vill jag tacka för alla telegram, ni kommer också få ett personligt tack såklart.

Jag har inte tagit några kort. Ville inte förstöra det magiska och vackra med suddiga, skakiga mobilbilder. Pappa och den riktiga kameran fick stå för bilderna. Ska norpa dem av pappa så snart han laddat upp dem på sin egen dator.

Nu ska jag... inte göra någonting. Koppla in min diskmaskin som jag köpte idag, för att aldrig någonsin igen behöva diska för hand. Så ska jag bjuda bror och far på hemmapizza vid 19. Sen blir det att lägga mig och ruttna bort.