Helt inne i min mammaroll så kommer nog blogga tunt ett par dagar till. Kika in emellanåt in case jag har uppdaterat.

När damen inte äter eller sover så busar hon med allt hon kan hitta. Spelade in ett par filmer till åt er, så att ni får ta del av hur underbar hon är!

Sovit tills nu... snacka om att jag var trött efter gårdagen. Upp 5:30 efter fyra timmars sömn, bil 6 timmar, två timmars samtal och lek nere i Ystad, en tripp till uppfödarens fågelhus, 7½ timmes bil hem pga bilköer, snöoväder samt tre bilolyckor inom loppet av 5-10 minuter.

Damen var lite tjurig när i gick upp, att vi hade sovit så länge. Då blev det en jordnöt med skal och hon blev lycklig igen. Söttösa. Idag står dessutom färska jordgubbar på menyn åt henne.

Är så glad att hon verkar älska platskedjan i olika färger och mönster jag satte in till henne. Lekalekaleka. Och idag ska jag leka heeela dagen, med min älskade vän.

Äntligen är vi hemma igen! Gick upp 5:30 imorse och kom hem... nu. Tur och retur till Ystad (120 mil) är inget att leka med. Och med hos hem har vi...

...min snuttefis! Hon är så vacker och så söt så ni anar inte! Och lekig. Hon började leka med sina leksaker i buren innan hon hunnit gå av min hand haha.

Vackraste lilla fisen på jorden!

Det här inlägget är av förståeliga skäl lite jobbigt att skriva, då min mamma gick bort 2010.09.21...

Pappa Berndt-Uno Nyström (från Karlstad) född -54 och mamma Britt-Marie Wälsäter (från en herrgård utanför Norrköping) född -55 träffades här i Värmland för herrans massa år sedan, någon gång på 70-talet. Mamma var på besök hos sin farmor (min gammelfarmor) som bodde intill pappas pappas (min farfar) sommarstuga vid Fryken. Mamma var vacker som en dag och pappa försökte imponera på henne (bl a med hjälp av sin moped), utan framsteg till en början. Tillslut föll mamma för pappas "charm" och de flyttade ihop på Norrstrand här i Karlstad.

De gifte sig (tyvärr tog de pappas efternamn...) och i slutet av 70-talet köpte de villan på Majas Väg och något år senare, närmare bestämt 1979 kom min bror till världen genom kejsarsnitt då mamma var för liten i kroppen för att kunna föda "normalt". Åren gick i den vita villan och 1988 kom jag själv till världen, också genom kejsarsnitt. Pappa reste mycket i jobbet då han hade en hög position av något slag på kameraföretaget Minolta, under mycket av min uppväxt var mormor hemma hos oss och tog hand om mig, min bror men också min mamma.

Mamma gick för två månader sedan bort efter långvarig sjukdom (MS, cancer, hjärtflimmer, lungödem, säg något hon inte hade). Pappa bor kvar i den vita villan, i alla fall tills vidare. Han arbetar som greenkeeper/någon slags chef på Kils Golfklubb idag.

Pappa har jag tyvärr ingen bild på,
så här kommer vackra vackra mamma,
som de säger att jag är en kopia av.

Oj oj... rubriken ovan beror ju helt på om man syftar på första kärleken eller första kärleken.

Berättar därför om första kärleken och första kärleken. Skriver dock inte ut några namn här av respekt.

Jag var tolv bast och gick i 6:an på Frödingskolan här i Karlstad. Det fanns en kille i min klass som jag tyckte var så otroligt snygg och häftig, dessutom spelade han hockey vilket också var sjukt coolt. Vi hade börjat skicka lappar på lektionerna, jag och den här killen, i stil med; "vad gör du idag?" och "du är så söt idag". Emellanåt var det discon på fritidsgården brevid skolan, på vilka jag var en flitig besökare.

Just den här kvällen var både jag och killen i fråga på detta disco, och där frågade han chans på mig. Jag blev jätteglad och ville så gärna, men ville spela svår då jag hade läst massor om i Sofias alla tjejtidningar att man ska vara "svårflörtad" så jag svarade att jag skulle tänka på det. När kvällen började lida mot sitt slut svarade jag äntligen (stackarn) ja, och vi dansade tryckare.

Vi var tillsammans i ungefär två veckor för att jag inte vågade pussa honom, hahahaha! Dock blev det vi igen ungefär ett och ett halvt år senare, och då var vi tillsammans i åtta månader. Och då vågade jag pussa honom. Så han var både min första kärlek och min första kärlek.

Ung Mimo.

Berättade aldrig om helgen för er och tänker heller inte gå in ingående för er, då skulle jag behöva skriva ett tag. Däremot blir jag helt sjukt rolig efter några glas och får lite fix idéer jag tänkte dela med mig av.

Kvällen påbörjades hemma hos Malin, fortsatte sedan på Drott bar, sedan i hotellrummen, vilket vi senare följde upp med att gå till Tempel. Hade sjukt kul, dansade, skrattade, pratade... tills vi kom ifrån varandra jag, killarna, Malin och Malin. Jag gick till Burger King, där jag blev uttråkad och stack ifrån. Gick in på Eddie's och köpte snus. Kom plötsligt på att mitt sällskap inte var med mig, och min telefon var stendöd.

Kom då på den briljanta idéen att låna någons telefon... men jag nöjde mig inte med att bara fråga efter någons telefon. Nej, jag fick för mig att, det var större chans att någon skulle låna ut sin telefon till mig och jag sa att jag var från Amerika (!?) och inte hade någon täckning i Sverige. Så på fullaste allvar pratade jag engelska med folk, som självklart blev nyfiken på mig och skulle fråga om mitt USA-liv. Lånade säkert tre telefoner dessutom, då jag slog fel nummer hela tiden men inte ville kidnappa någons lur för länge.

Jag kan få sådana här fix idéer till som tätt. I stundens hetta förstår jag nog inte hur rolig jag är, utan tycker enbart att jag är duktig som kommer på så "smarta" saker, men i efterhand får man sig skratt som heter duga!

Om någon läsare mot förmodan känner igen att en "Amerikansk" tjej kommit fram till dem förra helgen och bett att få låna telefon, ber jag så fruktansvärt mycket om ursäkt. Jag är helsvensk, haha!

Idag blir det mina famous chicken curry tortillas. Recept hittar ni under kategorin Mat/hälsa. Snabbt, enkelt och supergott, det är Tommys favoriträtt på hela jorden.

Tänkte jag skulle uppdatera med lägenhetsbilder en gång för alla, men har ju guldfiskminne... håll ut, det kan dyka upp ikväll! :-)

Herreguuud vad vi har hållt på för att buren ska bli det perfekta hemmet åt vår lilla Jako (inte bara idag, utan under en veckas tid). Galler och botten ska skuras typ hundra gånger, grenar ska kapas i skogen, leksaker ska beställas och placeras, godis och mat ska införskaffas, burdekorationer ska på plats...

...en sak är så säker. Hon kommer att bli bortskämd så att det skriker om det. Olika frukter varje dag, leksaker för över 1 000 kronor, sällskap massa timmar om dagen.

På fredag blir det 120 mil tur och retur till Ystad och 9 000 kronor fattigare med bensin. Men hon är nog värd vartendaste öre!

Bäääääääbis!

Det här är nog det svåraste momentet i 30-dagarslistan. Man tror att man vet vem man är, men hur kan man vara helt säker?

Min kropp fyllde i år 22, men mitt sinne fyllde snarare 16-17, så barnasinnet är i väl behåll. Jag är född och uppvuxen här i Karlstad i en vit villa där jag spenderade mina första 18 år med min mamma, pappa och bror. Så fort gymnasiet blev klart, reste jag utomlands och så fort jag kom hem stack jag till Uppsala, där jag bodde i ungefär ett halvår. Jag insåg sen att jag mådde alltför dåligt så långt ifrån mina nära och kära att jag stack tillbaks hem till Karlstad igen och här har jag varit sedan dess.

Jag bor just nu med min pojkvän Tommy i en öppen och ljus tvåa nära universitetet här i Karlstad, då jag pluggar. Lägenheten delas i skrivande stund också av två nymfparakiter utan namn, som är min brors, och snart (på fredag) kommer vårt senaste tillskott, en liten Grå Jako papegojdam. Eftersom att dem kan nå en ålder på upp till 100 år så kommer detta bli en riktig familjemedlem, med ett intellekt som ett fyra-femårigt människobarn.

Jag har mina ups and downs som alla andra, när jag mår på topp är jag full av idéer, energi, kärlek och humor. Jag är väldigt impulsiv och spontan, vilket kan vara både bra och dåligt antar jag.

Jag gick ekonomi på gymnasiet men är inte ekonomisk whatsoever. Pengar brinner upp i mina händer och att shoppa är min luft och mitt vatten. Jag är nog till och med shoppingberoende då jag kan känna mig lite depp om jag inte får shoppa. Det är dock inget "djupt" beroende, blir ju inte direkt deprimerad, men att shoppa gör mig glad och lite uppspelt.

Jag är också väldigt social, jag mår fruktansvärt dåligt om jag tvingas vara ensam längre än en dag. Vissa dagar vill man såklart ha egentid, men mer än en dag och jag blir som tokig. Då blir mobilräkningen hög istället...

Mina planer för framtiden är att utbilda klart mig, och sedan börja jobba. Resa mycket vill jag också göra, nästa resa är planerad till i vår med mina underbara grannar tillika nära vänner Malin och Erik. Vart det bär av, det avgör Malin, då resan var min födelsedagspresent till henne.

Mer kommer jag verkligen inte fram till nu. Jag tror att jag är en människa som är lätt att lägga i ett fack, men när man ger mig en chans behövs det nog flyttas fack både en och två gånger. Jag är nog ganska oförutsägbar.

Foto: Staffan Johansson, Pixation, 2009

Nu ska jag härma Malin med följande idé, "30 dagar av personliga sanningar";

♥ Dag 1 – Presentera mig själv.
♥ Dag 2 – Min första kärlek.
♥ Dag 3 – Mina föräldrar.
♥ Dag 4 – Det här åt jag idag.
♥ Dag 5 – Vad är kärlek.
♥ Dag 6 – Min dag.
♥ Dag 7 – ”Dagens”-lista. Ex. ”Dagens planer, dagens outfit, dagens låt, dagens plus, dagens minus”.
♥ Dag 8 – Mina framtidsvisioner.
♥ Dag 9 – Min tro.
♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
♥ Dag 11 – Mina syskon.
♥ Dag 12 – I min handväska.
♥ Dag 13 – Den här veckan.
♥ Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – Min första kyss.
♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.
♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Därför bloggar jag.
♥ Dag 21 – Mina 3 största intressen.
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – En första. 
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats. 
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Mina ambitioner.
♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Idag blir det alltså presentation av mig själv, som kommer dyka upp under kvällens gång.

Igår kom jag hemdragandes med en fågel. En liten nymfparakitdam från Djurmagazinet att göra vår lilla nymfparakithane sällskap. Eller vår och vår. Min brors nymfparakithane. Nu får han dessutom en dam när han tar tillbaks honom.

Damen är lite skygg och väser gärna om man kommer för nära med handen, men då är hon ju uppvuxen i princip utan människokontakt i en djurbutik. Antar att hon dessutom fortfarande är skärrad över att ha blivit infångad med håv och lagd i en kartong inför en tiominuters bilresa. Stackars liten.

Hon äter i alla fall som hon ska, både godis och mat, och dricker vatten, och det är skönt att se.

Hon skriker dock och verkar vilja ut så snart vi tar ut hannen. Oj vad hon skriker. Hon har dessutom en helt annan röst än hanen, som inte sett en fågel i hela sitt liv. De pratar inte samma språk helt enkelt... förhoppningsvis kan de kommunicera med kroppsspråk tills talbiten någorlunda löst sig.

Min bror tyckte hon skulle heta Skatan. Okej att hon ser annorlunda ut, men Skatan?

På fredag hämtar vi gojan! :-D

Urusel bild i vanlig ordning med mina skakishänder och mobilkamera.

Tack för en underbar lördag OCH söndag mina vackra!

Och såhär ljusbrunt är mitt hår just nu.
Ganska okej antar jag, blir nog blond snart igen dock.

you taught me to see the better truth
about yourself but about me too
I was stupid over you
what could I do

Och visst ställde jag och Tommy oss upp framför teven och Idol för att ära just Jay Smith och hans prickfria, underbara, otroliga och berörande version av Madonna's Like a Prayer. FYFAN vad bra! Kan det blir bättre än såhär?

Skulle vilja tacka två personer som värmt mig den här veckan som varit lite jobbig; Malin och Sabina, för era fina ord som verkligen fått mig att känna mig som en fin människa. Varje liten ljusglimt förvandlas till en stjärna i era händer.

Läget är långt ifrån perfekt just nu. När en sak är jobbig kommer fler jobbiga saker och knackar på dörren... som vanligt.

Det löser sig alltid, det vet jag, frågan är bara när och hur.

Får knata på som vanligt helt enkelt, med ett leende på läpparna, och utåt visa att jag mår toppen. Jag är bra på det. Dessutom, har jag lärt mig, att man faktiskt mår bättre av att låtsas att man mår bra. Så det funkar.

Träning idag då, såklart. Mitt enda mål att se fram emot för tillfället, utöver klirr i kassan följt av utlandsresa med Tommy, Malin och Erik i vår, är att bli fit. Inte supersmal. Inte biffig. Inte stor. Inte grov. Fit.

Den här damen utan ansikte ser sådär lagom fit ut.

Jävla skitsverige och jävla skitjantelagar och fegfasoner. Jag svimmade idag, jag har ingen aning om varför men antagligen ingen farlig anledning, har väl sovit konstigt och druckit dåligt helt enkelt, har alltid haft väldigt lätt för att svimma. Men det är inte poängen...

...poängen är, att jag svimmade på Konsum i Mitticity och fick ingen som helst hjälp! Folk backade bort från mig och sa typ "oj då!" och stod och glodde på mig när jag fick ta mig upp helt själv. Inte ens de som arbetade på Konsum hjälpte mig, utan fick ett "gick det bra?" till svar av hon i kassan.

Vad är det som hindrar folk från att hjälpa till? Kanske är jag bara trångsynt, men hade det här hänt i något annat land hade jag stått på benen innan jag ens vaknat till igen, ihållen i båda armar. Det är just Sverige, och våra normer om att man inte ska hjälpa till förrän någon ber om hjälp, att inte "höras och synas i onödan" och att undvika att göra en grej större...

Blev påmind om när en gammal vän till familjen tillika assistent till mamma halkade på isen en vinter för många år sedan, vid busstationen. Hon föll så illa att hon bröt benet och det tog henne 30-45 minuter att få hjälp! Efter det fick hon gå med skruvar i benen i en herrans massa år.

Fyfan. Blir så arg! REAGERA LIKSOM, lama människor.

Idag blir det full rulle. En snabbis till skolan nu på förmiddagen, sen kommer vaktmästarkillen och byter fönsterlist i lägenheten, sen bli det att fira pappas 56-årsdag och efter det träna som ett djur följt av solning, och sen game-a ikväll.

Har så'n fruktansvärd mensvärk dock, önskar att jag bara kunde gå under jorden ett tag och komma fram när magen känns bra igen.

Laddar upp lägenhetsbilder ikväll, stay tuned!

Gillar att kalla små söta gubbar för nissar. Just nu är det en liten inspektionsnisse här och besiktar lägenheten, äntligen! Ny kylskåpsdörr, ny fönsterlist och ny duschdraperistång står på listan över våra "krav".

Nissen är jättetrevlig, tycker vi har det fint och älskade soffan jag köpte på MIO för åtta lök, fast den egentligen kostade 12 000.

Kom på att jag fortfarande inte lagt upp bilder på lägenheten åt er! Får ta och ta kort när det är nystädat så ni får se härligheten. En riktigt ljus och fräsch lya har vi allt.

Okej, nu vet jag, jag är antagligen god ut i fingerspetsarna. Idag fick jag nämligen en av de finaste komplimanger jag någonsin fått av Sabina; "Du är verkligen genomgod". Jag började nästan böla.

Tack Sabina <3

Ikväll ska jag till kyrkan med Sabina och Malin. Sabina har en ungdomsgrupp (nedre tonåren) där som jag ikväll får ha äran att träffa.

Just uppkommen från badet där jag låg och funderade på lite saker som faktiskt spelar roll men som man kanske inte tänker på. När är man en bra förebild? Måste man vara helylle, plugghäst, framgångsrik, avhållsam, smart, aldrig svära och god ut i fingerspetsarna? Isåfall är inte jag någon förebild whatsoever.

Om jag skulll vara god... det går att diskuteras. Jag har gjort flera saker med elaka avsikter i mitt liv. Inte många, men några. Saker som man enbart gör för att vara taskig eller elak eller allmänt dryg. Aldrig gentemot mina vänner eller min familj dock. Och aldrig med riktigt flit. Baktankar, men inte menat att någon ska ta illa vid sig. Så har man också gjort en del saker som går att ångra, men det är synd att ångra saker. "Ångra aldrig det du gjort, ångra det du aldrig gjorde" får stå som mitt måtto här. Jag är oftast snäll som en liten mus dock. Så snäll att jag själv far illa av det, då det går att utnyttja mig utan att jag riktigt förstår vad som hänt förrän efteråt. Ber någon om en hjälpande hand sträcker jag alltid ut den, och då är det jag som hamnar i skiten istället. Jag kan alltså bli lidande för att jag så gärna ville hjälpa någon annan. Det är först nu man börjar förstå att man måste säga nej ibland, att man bara blir bränd och blåst för att man är för snäll. Varför axla någon annans bekymmer för att man är så sjukt naiv?

För att inte bli för personliga tänker jag inte gå in på detaljer. Om IQ är definitionen på "smart" så är jag smart, med min IQ snuddandes vid 140. I det verkliga livet, sett ur andra perspektiv än skola och arbete, spelar ju dock inte IQ någon som helst roll. Det är ju knappast så att man går runt med en skylt eller bricka med texten; "jag har hög IQ!". Att vara socialt smart, samhällssmart och känslomässigt smart är det som spelar någon roll. Och dessa smartheter går såvitt jag vet inte att mäta. Alltså vet jag inte om jag är smart.

Helylle passerade jag efter min 13-årsdag. Jag blev en fjortis likt de flesta andra tonårstjejer. Dock var jag fjortis på mitt eget sätt. Jag var inte speciellt högljudd, jag slogs aldrig, jag överdrev inte sminket (någon period kletade man väl på läppglans var 10e minut dock), jag hade inte stringkanten ovanför byxorna, jag låg inte runt, jag rökte inte, jag trotsade inte mina föräldrar, jag söp inte varje helg... och så vidare. Min fjortisperiod gick nog därför inte ut på att hävda mig. Vad gjorde jag då? Mindre förbjudna saker, så som att hänga med "fel" folk, gå ut i den tunna jackan i tjugo minusgrader, snattade, skolkade och var sen hem. Inte så hemskt. Men jag var fortfarande inte helylle.

Definitionen plugghäst har heller aldrig passat in på mig. Visst har jag pluggat, men det har mer eller mindre handlat om inlämningsuppgifter, uppsatser eller dagen innan prov. Jag skulle aldrig ha fått för mig att sätta mig ner och plugga när det fanns bättre saker att göra, typ hänga med kompisar eller gå på stan. Någon gång har det hänt att jag försummat en deadline då jag inte prioriterat skolan, men jag fick ändå fina betyg, mycket tack vare min lite lätt störda inlärningsförmåga. Jag har inte fotografiskt minne, men jag kan minnas en text så när som på detaljer.

Framgångsrik? Kan man ens vara det i den här åldern? Fina betyg, fine. Men det tar dig ju inte längre än till just fina betyg om du inte arbetar inom området du studerat. Jag är inte framgångsrik. Jag kommer antagligen bli (såklart) men jag är inte och har aldrig varit framgångsrik. Ever.

Avhållsam? Om avhållsam innebär att vänta till äktenskapen kan vi stryka den punkten också. Enough said.

Svär gör jag titt som tätt, oftast när jag är arg eller får ont. Jag spottar inte svordomar i varannan mening, men jag svär ibland. Hemska människa!

Summera, addera och sammanfatta själva. Jag tror jag "duger" som förebild, men jag är absolut inget helgon.

Nu sticker jag!

Bakar kladdkaka åt min kära Malin, och eftersom att jag varit så nyttig i 9 dagar så slickade jag visparna och slickepotten... nu är jag kladdig i heeela ansiktet! Men det var det värt. Fy sjutton så gott det är med kladdkaka.


Mimo's kladdkaka

Du behöver;
150g smält smör
3dl socker
1dl kakao
1msk vaniljsocker
2 ägg
2dl mjöl

Gör såhär;
Sätt ugnen på 175 grader. Smält smör i en kastrull. Rör smör och socker till en jämn massa. Blanda i socker och kakao. Vispa med elvisp. Tillsätt äggen och vispa jämnt. Ha i mköl och vispa, övervispa inte utan vispa tills smeten är jämn. Smöra och bröa en from, gärna med löstagbara kanter, och stjälp i smeten. In med formen i ugnen och grädda ca. 15 minuter, håll koll på kakan de sista fem minuterna. Dekorera med florsocker.

Tips!
Har man ingen liten sil för florsockret, går en tehållare alldeles utmärkt! Fyll till hälften med florsocker och "skaka" sedan tehållaren med skaftet och florsockret pudras ur!

Smaklig kladdkaka!

Eller The Chainsaw Bird. Eller Boogeybird. Fågeln har i allafall gått bärsärk på mitt fina Hello Kitty-kollegieblock!

En bild säger mer en tusen ord...

Håller på och färgkoordinerar mina linnen (och endast linnen, annars skulle jag bli sittandes tills på söndag). Mitt enda problem är, att högen med vitt är lite väl mycket högre än de andra högarna. Har också insett att jag har jäkligt mycket rosa överdelar, men nästan inga gröna, bruna eller grå. Så brunt och grått får ligga och sova i högen med svart. Blått har jag också en del.

Funderar på om jag ska sortera den vita högen i två - kritvitt och gammelvitt/cremèvitt? Några förslag?

Jag är LÅNGT ifrån klar, och den vita högen bara växer och växer...

Just kommit hem från skolan, att gå var en pest och pina, mina vader bultar av träningsvärk idag...

Idag händer så lite som möjligt då vi troligtvis ska hämta papegojan imorgon! 120 mil tur och retur kräver sin vila innan.

Självklart blir det Idol och lite god mat ikväll, lite spela antagligen, samt småplock.

Vad gör ni i helgen?

Ligger i kärringgrillen och har lagom tråkigt. Har precis kört ett hårt gympass, en vikt mer än jag brukar på alla (!) maskiner. Duktig jag. Hämtat ut biljetter till nya Harry Potter på lördag också, jag, Malin, Tommy och Erik ska iväg. Snart bär det av hemåt för att laga käk, korvstroganoff med ris står på menyn. Hörs sen!

I förrgår, efter träningen, fick jag äntligen min sportbehå av Sofie. Har tränat i vanlig BH fram tills nu. Idag var första gången jag testade den, och fy faen så gött det är med sport-BHar! En vit liten söt sak är det, inte bara är det skön, jag känner mig så fit i den också. Tycker nästan att den framhäver mina ick-existerande magrutor lite.

Fem Mimo's till;

Har så'n fruktansvärd träningsvärk i magen, vilket oftast är rätt gött, men just nu känns det som kaka på kaka med förkylning + träningsvärk.

Ska försöka komma iväg till gymmet imorgon också, även om jag är sjuk... får lite dåligt samvete annars. Soffpotatar mig så mycket så de där få timmarna är rätt värdefulla ur kropptrimningssynpunkt.

Fit som ett as ska jag bli, juni är mitt slutmål, nyår är ett delmål. Tittade man på mamma i min ålder, då hade hon magrutor som en fitnessguru. Jag kanske inte ska bli riktigt lika fit, men jag har gener för det, och lite markerade magmuskler är alltid snyggt.

Har skurit ner rejält på gottesaker. Inte ätit godis eller druckit cola sen i helgen, vilket är en bedrift för mig. Har inte heller ätit kakor, bullar, andra bakverk eller druckit någonting med uppenbar sockerhalt. Dock har jag druckit juice och ätit pasta. Förbud skulle göra mig galen, så jag tänker inte förbjuda vardagssaker så som juice, yoghurt mm.

Lördagar är (som alltid) min gottedag. Då får jag unna mig något gott, för att inte klättra på väggarna av sötsug. En burk cola och lite godis t ex.

Hör ni?! Jag har verkligen bestämt mig. Sju månaders deadline är inte så farligt heller, man brukar ju inte inse att man är plufsig förrän i maj när bikinin ska på om en månad. No more beach-panik. Drömkroppen ska erhållas och behållas.

Detta naturfenomen kallat snö kommer vara så lagom uttjatat redan innan jul befarar jag. Och vad som förvånar mig är ett Svensson fortfarande blir helt chockad av att det snöar i Sverige. Borde man inte ha lärt sig det vid det här laget?

En annan sak som förvånar mig är folk (ja, detta är en pik till Tommy, haha) som ännu inte satt på vinterdäck i mitten av november... är man helt omedveten om att det faktiskt snöar fem månader om året i detta land?

Nåväl. Jag hatar snö. Det är kallt och det är jobbigt att gå i, det förstör skor, man blir blöt, man fryser och jag stannar i alla fall helst inomhus på vintern. Dessutom blir snön till förjäklig slask så fort det blir någon plussgrad, vilket är om möjligt ännu drygare än snö...

Visst är snön vacker, de första dagarna tittar man ut och ler och får julkänslor i hela tjocka kroppen, men sen ligger det bara som ett djävulskt, demoniserat täcke från Skåne till Lappland.

Snön kan stanna i fjällen.

Okej... det är fint, såhär till en början...

Sitter här med chokladansiktsmask (som dessutom luktar och smakar gott, mums), har rakat ben och plockat ögonbryn... känner mig sådär nyponrosfräsch just nu.

Imorgon ska jag upp tidigt och baka frukostbröd som jag köpt blåbärssylt och Philadelphiaost till, kommer bli hur smarrigt som helst, no more fucking havregrynsgröt på morgonen. Det är gott de första tre dagarna, sen smakar det urmjölkad pungpåse.

Ska snart krypa ner i sängen och läsa klart Diamanter är Förevigt, den var lite seg i början, men när man väl kommit i den så är den som ett långt, underbart avsnitt av Sex and the City.

Verkar som om jag har ett extrajobb som modeskribent på en tidning också! Men mer säger jag inte, höll ögon och öron öppna så kanske jag avslöjar mer inom en snar framtid.

Bäst att skölja av den här ansiktmasken nu, börjar känna mig som Rockbiter i Den Oändliga Historien (ni vet han superstora stenätaren?).

Favoriten!

Jag är inte bättre idag. Går och nyser och snorar och försöker ta mig an att rensa de sju (!) påsar kläder jag fick med hem från villan sen i helgen.

Jag har i alla fall varit relativt hurtig, varit och tränat, sen tog jag en promenad, sen blev det solning. Gött å ha solkort och gymkort indeed.

Många mer knop blir det inte i veckan. Träffa skola + Elena imorgon, skola + pappavakt på torsdag, god mat och Idol + träning på fredag, träning + vänner + solning lördag, träning söndag. PHEW!

Ikväll blir det superavancerad mat, så avancerad att den skulle få rymdtekniker att se ut som Kalle Anka... eller inte. Det blir spaghetti och köttfärssås enbart pga att jag är lat och sjuk. Vaknade runt lunch med nersnorad kudde, huvudvärk och halsont. Det är så kul att vara sjuk...

Har ni några middagsförslag åt en sjuk stackare för imorgon?

Tommy och fågeln har gått och blivit BFFs. Fågeln ska med Tommy överallt i lägenheten, sitter pippin i buren när Tommy går ut ur rummet så skriker han som besatt.

Efter jobbet somnade Tommy i soffan, på magen... och gissa vem som sitter på hans rygg och sover? Jo, fågeln. Han väcker dock Tommy ibland genom att dra i skägget, bita honom i svanken eller dra huvudhår. Men det är antagligen av kärlek.

Jag duger absoluuut inte är Tommy är hemma, då är det Tommytommytommytommy hela tiden. Jag duger när Tommy är på jobbet.

Igår när jag stod och stekte pannbiff åt mig, min far och Tommy att avnjuta, skvätte världens största smördroppe upp på min hand (höger lillfingerknoge). Det gjorde så fruuuktansvärt ont för någon sekund, men sen tänkte jag inte mer på det. Det började snart svida lite så jag tittade till handen efter maten, och där var jag typ... lila.

Idag har det blivit till en lila blåsa, och det har krympt ihop lite jämfört med igår, men självklart skrapade jag just upp blåsan när jag skulle ladda diskmaskinen med disk. Jag är en liten fjolla, visst, men ni vet nog själva hur ont brännsår/brännskador gör hur små de än må vara.

Hoppas att det läker fort, lär det väl inte göra om jag känner klumpig jag är och hur många gånger jag därför kommer riva upp det hela.

Nu blir det sängen!

Ps. The Sims 3: Kvällsnöjen är uuuunderbart!

Alla har väl en favoritkrydda, som man gärna anväder i alla lägen, som karaktärierar och gör ens matlagning mer personlig, en to-die-for krydda som man känner sig handikappad utan? Vilken är din favoritkrydda?

Min är Santa Maria Chicken and Steak, och denna magiska krydda som lyfter de flesta rätter (speciellt underbar på kycklingfilé) blev faktiskt min favorit när jag och Elena bodde tillsammans på Herrhagen. Då stod alltid denna krydda på köksbänken och jag norpade nog mer än en gång (f'låt darling, you know I love you!).

Kryddan kommer i en genomskinlig "burk" med tillhörande kryddkvarn, hur smart som helst.

Rekommenderar alla att skriva upp denna gudomliga krydda på inhandlingslistan, you will not get disappointed.

Har länge haft en passion för spelet The Sims och dess värld. När jag var yngre satt jag i timmar flera gånger i veckan, från Sims 1 Original till Sims 2 + alla expansioner.

Sistnämda fick jag alltid hem gratis på posten så snart de hade släppts då jag arbetade för EA (ni vet, spelföretaget som bl a har hand om The Sims-serien, NHL -år, FIFA -år osv.). En av mina uppgifter var att spela så mycket spel att jag trillade av stolen, för att sedan recensera dessa och vara en teknisk support för andra spelare med frågor om spel eller installation, men även hårdvara i vissa fall. Uppdaterade också nyheter åt EA, så jag var lite av en  "marknadsförare". Jag gick också på förhandsvisningar, fick extramaterial, goodiebags samt annat skoj.

Nu för tiden spelar jag i princip aldrig Sims. Jag har väl tröttnat lite. Men så fort det kommer en ny expansion eller ett nytt prylpaket så kliar det i fingrarna efter att få testa! Härom veckan kom The Sims 3: Kvällsnöjen ut (Late Night är den engelska titeln), och idag har jag skaffat spelet. Denna expansion innehåller bland annat vampyrer, kändisar! För att kopiera spelfaktan från The Sims officiella svenska sida;

• Häng på de hetaste ställena i stan, från mysiga barer till dansklubbar till chica lounger, kompletta med dörrvakter.


• Bli rik och berömd som bandmedlem, bartender, regissör eller lokalkändis.


• Hitta rätt plats i staden för att avslöja hemligheten bakom hur man blir en vampyr.


• Få tillgång till exklusiva områden och njut av kändislivets fördelar som exempelvis flotta vindslägenheter, lyxiga bubbelbad och bilar.

Gissa vem som ska game-a ikväll?

Bloggat lite dåligt i helgen då jag varit i mitt gamla hem, villan på Majas Väg och tagit hand om nyopererad pappa som jag passat upp på och lagat mat till fr o m fredag tills nu. Har också hunnit med att städa, rensa flickrum på sjukt onödiga prylar som jag samlat på mig under 18 års tid samt baka en del. Dessutom har jag varit kattvakt åt Dollar, Scilla och Tingeling, Malins underbara supergoa otroligt fina katter!

Har också tillägnat tre timmar på akuten med papps. Efter tre timmar så visade det sig att det inte var något större fel på honom, utan att det var biverkningar av medicinen som gjorde honom dålig.

Nu är jag hemma och har längtat efter att få sova i min egen säng... eller ja, jag har ju sovit i min egen säng i villan också, men det är en annan grej, när man inte använt den sängen på ett par år längtar man ju såklart till den säng man faktiskt sovit i den senaste tiden. Våran underbara dubbelsäng med underbara nya fluffiga täcken och med nya satinbäddset.

Imorgon blir det desto mer bloggande. Hang in there!

Dumlekakor 20st.


Du behöver;
200g rumsvarmt smör
1dl socker
3dl mjöl
1tsk bakpulver
10 Dumlekolor
20 Noblesschoklad (valfri smak)

Gör såhär;
Blanda smör och socker noggrant. Häll sedan i mjöl och bakpulver och arbeta till en jämn deg/smet. Ställ i kylen i 20-30 minuter. Sätt ugnen på 200 grader och gör bollar som du sedan (helst) lägger i aluminiumformar. Dela Dumlekolorna i två så att du får 20 bitar. Grädda kakorna i fem minuter, och stoppa i en Dumlehalva i varje kaka. In i ugnen ytterligare 5-10 minuter (beroende på ugn). Direkt du tagit ut kakorna ur ugnen igen, lägger du på en Noblesschoklad på toppen av varje kaka, låt chokladen smälta. Sen ställer du in kakorna i kyl eller motsvarande (utomhus när det är kallare) och väntar på att chokladen stelnar igen. Et voíla, redo att serveras som de är!

Nu blir det till att baka lite lördagsgodis, närmare bestämt Dumlekakor. Mums! Receptet får ni läsare sen, så kika in om ett par timmar om du också vill mysa till det såhär på allhelgonahelgen.

Varför kan jag inte hålla ett par strumpbyxor hela!? Satte just på mig mina favoritstrumpbyxor från Pieces med spets ner till knäet och sedan prickar ner på foten och upptäckte att dessa är trasiga! Lyckas hålla ett par strumpbyxor i skick i ungefär en halv användning. Buhu.

Haha, så fort jag spelar låten nedan blir pippin tyst. Så fort den slutar börjar han skrika, och när jag sätter på den blir han tyst som en mus. Jag tror han är en sucker för popballader jag!

Dessutom rappar han till Right Round - Flo Rida!

Nu här det handlats rejält, och det var tydligen smakprovsfredagen. Först bjöds det på 8 olika ostar, sen blev det popcorn och juice, för att avslutas med tre sorters glass med hallonsylt, jordgubbssylt och blåbärssylt. Synd att jag är mätt med tanke på att jag ska hem och laga mat nu...

Hoppashoppashoppas att min bror kan lämna kvar PS3:an till mig så att jag har något att göra i helgen. Håll tummarna för mig!

Idag blir det kyckling i jordnötssås och ris!

Kyckling i jordnötssås, 4 port.


Du behöver;
Tre st. kycklingfiléer, 500g.
1dl saltade jordnötter
3msk jordnötssmör
2½ dl grädde
1dl vatten
2st svenska höstäpplen
2st vitlöksklyftor
Chilikrydda

Gör såhär;
Blanda grädde, vatten, chilipulver, jordnötssmör, jordnötter och chilipulver i en gryta. Strimla kycklingen och genomstek den, salt- och pepparkryddad. Ha över i grytan. Finhacka vitlök och strimla äpplena i relativt tunna bitar. Fräs vitlök och äpple snabbt i pannan. Vänd över i grytan. Låt stå och puttra i ytterligare några minuter. Servera med ris och sallad.

För att beröra ett lite djupare ämne än kläder/mode/skönhet för en gångs skull, tänkte jag dra upp detta alltid så aktuella ämne jämställdhet mellan. Jag vill påpeka, innan ni börjar läsa och kommentarerna (antagligen) strömmar in, att detta är min åsikt och ni behöver varken dela den eller hylla den. Jag är varken feminist eller anti-feminist. Dock har jag min rätt att tycka för det.

Alla har väl fler än en gång inte bara stött på detta ord utan också debatterat kring det. Alla har vi också olika inställning och syn på jämställdhet. Män verkar överlag vara aningen mer neutrala till jämställdhetsdebatten än kvinnor, medan kvinnoskaran innehåller många riktiga jämställdhetskämpar. Jag har ingen underbar källa att stödja mitt uttalande med, men det räcker väl att titta på den politiska könsfördelningen i partier som FI.

Jämställdhet är alltid något att sträva efter (även om man inte vill titulera sig "feminist"), inget snack om saken, men sen finns det ju bra och dåliga metoder. Tycker aldrig att en kvinna ska anse sig ha rätt till mer än en man och sedan skylla detta på jämställdhetsfrågan. Jämställdhet betyder ju just jämställdhet, att bli likvärdigt behandlade oavsett kön, religion, etnisk bakgrund, funktionshinder eller hudfärg.

Jämställdhetsdebatten kan, enligt mig, gå aningen överstyr emellanåt. Feministkrigare vill gärna påstå att det inte hänt så mycket "de senaste tusen åren" eller vad nu deras argument må vara. Sanningen är, att det har det visst. Men en förändring, i alla fall i det svenska samhället, kan inte ske genom en revolution. Det var 1800-talsfasoner. Självklart kan en revolution se ut på många olika sätt, men det finns helt enkelt varken tid eller resurser att drastiskt förändra samhället över en natt.

Radikal feminism står inte för jämställdhet. De arbetar gärna förbi det där med att "mannen och kvinnan ska ha samma rättigheter" och struntar sedan i dess motpol "mannen och kvinnan ska också ha samma skyldigheter". Det är bara en massa tjat om rättigheter hit och dit.

Hur många av kvinnligt kön har inte någon gång upplevt särbehandling då individer och samhälle är rädda för att "kränka" kvinnan då detta är ett mycket infekterat ämne. Man vill ju inte bli utpekad som mansgrisen eller kvinnokränkaren. "Då är det bäst att särbehandla denna kvinna så att man inte får några obehagliga överraskningar på posten".

Jag vill absolut inte bli särbehandlad. Jag vill bli bemött med samma respekt som mannen för att det ska vara så, inte för att någon är rädd för att jag ska ta illa upp för att jag är kvinna, och inte för att någon anser att jag har rätt till mer för att jag saknar penis.

Varje steg i rätt riktning är score. Men för varje kvinna som vägrar inse att vägen mot jämställdhet inte bara handlar om rättigheter tar debatten ett steg bakåt. Och jag avskyr både manliga och kvinnliga ursäkter som syftar på att kvinnokroppen och manskroppen har olika byggnad och därmed olika syften. Det är delvis sant såklart. Men ville vi ha jämställdhet eller inte?

Stereotypfeminism?


PS. Jag har på senare år lärt mig att feminister visst rakar sig under armarna och på benen om de känner för detta.

Idag är jag en jättemumin i min fluffiga vita jumpsuit igen.

Vad bjuder helgen på då? Ska iväg och handla åt stackars nyopererade pappa strax, ska handla en massa gott så att jag kan laga supergod mat åt pappa, bror och pojkvän i helgen. Så ska jag vara kattvakt åt Malins tre fluffiga underbara ragdolls.

Ska också på minnesgudstjänst på söndag och tända ljus för lilla mamma, och så ska jag självklart till hennes grav och pimpa till den.

Mer uppdatering kommer följa löpande under dagen, så stay tuned.

Bjuder på en gammal bild också;
Från vänster; Jag, min gamla klasskompis Angelica, min gamla klasskompis Marika.

Är sååå shoppingsugen. Har nog inte köpt ett klädesplagg på... mer än en vecka. Om man inte räknar med den klänning jag beställde förra veckan, som inte kommit än. Förhoppningsvis får jag den lagom till att man ska vara lite fin, dvs nästa helg.

Har iofs. köpt lite småsaker till lägenheten. Ett par tavlor, julgrytlapp och julgrytvante...

...och resten av inlägget försvann.

Idag är jag på o-humör. Har i alla fall hunnit träna och sola, hissa vimplarna!

Får se vad resten av dagen bjuder på. Sugen på lax, avocado, rom och räkor. Finmat.

Jag har en fågel på huvudet. Slår vad om att han har bajsat där uppe.

Nej fågeln har inte ont, men den är om möjligt mer skadad i huvudet än tidigare. Igår, när jag hade krypit ner, fast innan jag hade somnat, kom Tommy in och skulle natta i sällskap av mr. pippi. Han var hur söt som helst, till en början. Sen började han uppvakta huvudkuddarna, och när han märkte att dem inte gav respons gick han till Tommys fötter.

Han är alltså helt tokigt kär i Tommys fötter nu sen igår. Han dansar för dem, sjunger för dem, värsta häckningsritualen. Så är han skitförbannad på mig, eftersom att jag kommer emellan han och fötternas kärleksaffär. Tommys händer går bra ibland, men så fort Tomym går ut från vardagsrummet börjar han skrika som om någon torterade honom.

Ifall någon har något bra förslag om vad vi kan göra i denna lite bisarra situation, feel free to comment. För att ge er ytterligare info, är han en 5-6 årig nymfparakithane som levt ensam hela sitt liv (förutom människosällskap that is).

På Ellas Inspiration, inredningsbloggen jag skrivit om förut, kan du nu vara med och tävla om en kaffemaskin från Tassimo. Självklart är jag med och tävlar, vem skulle inte vilja ha olika supergoda koppar kaffe sjukt fort?

Var med och tävla du också hos Ellas Inspiration!

Sitter på det fruktansvärt ödsliga sjukhuset och väntar på min skjuts hem. Har varit och hälsat på min pappa nämligen. Satt vid hans sida i 45 min, då jag plötsligt insåg att ingen längre svarade vid tilltal.

Pallrade mig då ner till museet på bottenvåningen i hopp om att det i vuxen ålder skulle vara mer intressant än vad det var när man var till mamma på sjukhuset under ens uppväxt. Något intressantare var det väl, men bilderna och föremålen var fortfarande roligast.

Nu blir det hemåt och laga lite käk åt hungrig man.

Tänker på dig pappa<3

Jag kommer snart slita av mitt hår, och allt på grund av de relativt nya Coca-Cola-korkarna. Får för i bövelen inte upp korkarna om jag inte först tar till med all min kraft, sedan använder tänderna, för att till sist ta i med all min kraft igen. Vad blir det liksom. Har de barnsäkrat Coca-Cola eller?

Idag tänkte jag testa något nytt, tortillapizza. Snabbt, lätt och gott.

Tortillapizza 4 portioner
Du behöver;

4 stora tortillabröd
100g rökt skinka
150g körsbärstomater
2dl Arlaköket crème fraîche tomat&basilika
150g riven ost (gärna pizzaost)

Sätt ugnen på 250 grader. Dela tomater och skär skinkan i små bitar. Blanda tomater, skinka, crème fraîche och ost. Bred ut blandningen på tortillabröden. Grädda i mitten av ugnen ca 10 minuter. Serveras med fördel med sallad.

Idag är jag skapligt trött. Somnade sent och gick upp efter ett par timmars sömn.

Har dock inte varit så himla produktiv. Småplockat lite, städat pippiburen, handlat lite julprylar (!), två New York-tavlor att komplettera mitt vardagsrum med, lagat hemmagjorda pannbiffar med sås, mos, stekt lök och sallad, spelat lite, haft min bror över på besök och läst serietidningar.

Ska snart krypa ner och avsluta Diamanter är Förevigt med lite kakaodoppade tryfflar och varm Daim-Oboy. Är det höst så är det.

Men lovar att jag uppdaterar mer senare ikväll!