Stan nu med Emem för lite maskeradprylsinsamling inför helgen. Avslöjar inte vad ajg ska vara i bloggen, för då kommer någon copycat och snor idén, och jag vill vara ensam om den :-)

Richard Ashcroft's musik är poesi.

We are on a rock, spinning silently
Won't you get close to me

...arsla sig ner till stan, fixa betygen, köpa en baguette, sola lite, köpa eyelinern jag har jagat i flera veckor, spela på lotto, gå till maskeradbutiken och få lite inspiration inför halloween. Snutten ville inte låta mig vara en pelikan. Inte ens en läskig pelikan. Och det var ju vad jag hade planerat. Vampyr vore kul, men inte så himla orginellt nu i Twilight-febern och allt. Vi får se vad det blir!

Efter att ha stormat killkvällen hemma hos Erik, druckit KUNGöl och gosat ihjäl mig med katten Dollar, sett en film, myst, käkat chips och spelat spel är det nu dags för att natta. Imorgon blir det storstädning, jag älskar när det blir rent, fast jag hatar att städa. Fråga Emem. Hon får typ en hundring i timmen för att städa mitt rum. Ibland myglar jag, för ibland tar det typ tre timmar och hon får fortfarande bara en pizza och en dosa snus. Förlåt raring, du vet att jag älskar dig.

Ett gott skratt förlänger livet!

Idag la mitt tangentbord av, och datorberoende som man är så bar det genast av till Siba för att köpa nytt. Ville ha mig ett litet ett på grund av att mitt datorbord inte ger så mycket utrymme till tangentbord och mus... och litet fick jag. Det minsta tangentbord jag sett i princip. Laptopstorlek. Måste verkligen vänja mig vid det här, tangenterna sitter tight som satan och jag har redan, när jag hunnit skriva såhär mycket, tryckt fel åtta gånger. Ångrar mig kanske lite?


Så gott som verklig storlek, nästan! Borde finnas varningstext på förpackningen i stil med "ej för riktiga karlar!".

Nu har jag nattat älsklingen som somnade framför Idol, med kläder på och allt. Och när han sover, då sover han. Så det var en himla procedur att klä av honom, få honom att lägga sig rätt samt bädda ner honom, men nu är det gjort. Skulle säkert bli en sjukt bra mamma, dessutom är en 15 kilos några år gammalt barn lite lättare att natta och klä av än en 23 årig 60+ kilosman, haha.

Imorgon blir det... ja vad blir det? Dagen ska vigas åt arbetssökande, som vanligt, så får vi se vad kvällen erbjuder.

Nu ska jag krypa ner brevid och läsa lite Den förlorade symbolen av Dan Brown. Den är säkert lika bra som hans andra böcker.

Ibland ser jag elak ut

Tror starkt på det här med att kärlek, vänner och musik är det enda du behöver här i livet. Förutom mat och vatten antar jag. Jag borde ha levt på 70-talet när alla sprang runt med softa filosofier, "love, peace and understanding". Varför är samhället så stelt, tråkigt och främlingsfientligt idag?

Fick helt fruktansvärt mycket beröm på Arbetsförmedlingen idag. Jag är så sjukt bra. Min handledare läste igenom mitt CV och sa "ja, om du inte får ett jobb på det här CV:t, då vet jag inte!". Skönt att höra, att få lite motivation och peppning.

Dock hade tanterna och farbröderna på Tingvallagymnasiet fått för sig att ha kafferast precis när jag komer dit för att få en kopia på mina betyg. Kafferasten skulle vara en halvtimme, och sluta klockan 10. Jag skulle vara på Arbetsförmedlingen klockan 10:15. Kafferasten var inte slut 10:10 när jag var tvungen att springa iväg i mina skyhöga klackar.

Veckans hitvarning på RixFM. Darin - Viva la Vida. Men kom igen? Kunde han inte vänta på att dem i alla fall skulle sluta spela sönder Coldplay's version innan han släpper sin på singel? Man är riktigt drygt trött på Coldplay's version vid det här laget. Hade jag hetat Darin Zanyar hade jag nog sparat på krutet tills typ... år 2011.

Och så var man uppe med tuppen. Arbetsförmedlingsdamen saknar mig något så grymt mycket, så måste pallra mig dit så att hon slipper tjata. Förstår inte varför hon ska envisas med att umgås på morgonen dock, hon känner mig tydligen inte så väl som hon vill låtsas som. Morgnar är liksom inte... min grej.

Hade svårt att somna inatt. För att arbetsförmedlingsdamen kommer att tycka att jag är dålig som inte hittade mina anställningsbevis. Jag hade inte anklagat mig, mitt rum är som Emem säger, "en enda stor pryl". Dessutom har jag fortfarande flyttlådor i vardagsrummet som står och möglar. När jag rotade efter pappren i en av dem, tyckte en skalbagge att den skulle visa sig i ljusets sken. Då dog jag. Skalbaggar är på snäppet värre än spindlar. Fjärilar, myggor, getingar, bin, malar, det mesta är "ganska" okej. Förutom spindlar och skalbaggar. Fjantiga, blänkande, pansarbeklädda, mångbenade, farliga, giftiga, bitiga, stora, dödliga skalbaggar.

Om man kanske skulle vakna till någon gång så man kan utveckla sin produktiva sida i gryningsstund.

Grymt rolig video, två katter har något av ett kärleksgräl... eller ja, den ena katten bråkar på för fullt!

Det är vad jag har gjort de senaste dagarna... non-stop... allt från snabbmatsrestauranger till butiker till fabriker till vårdyrken. Just give me a job already.

Känns inte lite skumt att fjäska för typ McDonald's. Men vad gör man inte när man insett att det faktiskt är roligare att jobba än att göra ingenting alls.

Arbetsförmedlingen på fredag. Måste till Tingvallagymnasiet och be om en kopia på mina betyg, mina orginalbetyg har försvunnit i någon av mina flyttar till/från Uppsala/Herrhagen. Så hittar jag inte mina anställningsbevis. Antar att det bara är att ringa till mina tidigare arbeten.

So long suckers!

Fy vad dålig jag har blivit på att blogga. Det är liksom en propp som sitter i som hindrar mig från att uttrycka min mer kreativa sida i ord, känns som om allt bara skulle bli en enda soppa av flum och ointressant fakta om jag försökte mig på att blogga just nu... fast jag bloggar ju faktiskt...

Så jag kan väl passa på att säga att jag den senaste veckan funnit ett sug i att utbilda mig till astronaut. Inte p g a hela åka upp i rymden grejen eller för fetaste månadslönen, utan mer för att... det verkar intressant att studera främmande himlakroppar/stjärnor/kometer/asteroider/annat skit. Var så grymt kul att på lågstadiet få rita planeterna och skriva korta fakta om dem. Men då är jag ju udda också. På torsdag ska jag tillbaks till arbetsförmedlingen. Ska fråga om de kan förmedla mig till någon astronautförening, haha.

Min hotmail har blivit hackad. Det var ju skoj. Inte. Alla bonuscheckar/poäng och sån't tjafs från butikskedjor, t ex Kicks, H&M, Apoteket, Twilfit, JC och GAME skickas dit. Är inte direkt glad på cybervärldens skadegörare just nu.

Nej nu blir det Grey's Anatomy, tidsfördriv medan jag inväntar den riktiga morgonen. Det är bara låtsasmorgon än så länge.

En gång, när jag var yngre än jag är idag, hade jag en vän. En vän som jag, trots alla aningar och misstankar, behöll som min vän. Anledningen var att hon behövde mig. Hon hade inte så många andra, och hade väldigt svårt att lita på folk så de vänner hon faktiskt hade var hon misstänksamma emot. Min vän berättade för mig, att mig kunde hon lita på, och att det betydde mycket för henne.

Jag försökte finnas där för henne så ofta jag kunde. Trots att hon kunde bete sig som en komplett bitch mot mig, pika mig, spotta ur sig de elakaste saker hon kunde komma på, så höll jag hårt i henne. För hennes skull. För att hon inte skulle känna att ännu en vän svikit henne, för att hon skulle kunna börja lita på folk igen. Hon snackade skit om mig, hon baktalade mig, hon var med och spred rykten om mig. Ingenting stoppade henne från att behandla mig så illa hon kunde ena dagen, för att nästa dag, när hon kände sig ensam och behövde någon, komma tillbaks till mig och låtsas som ingenting. Hon visste att hon hade en vän i mig.

Synd att inte båda hade något att vinna på relationen. Eller ska jag säga, synd att ena parten enbart förlorade på att försöka vara den bästa av vänner? Förlorade vänner, förlorade tillit, förlorade sitt blåögda och naiva sätt att alltid kunna se något gott i alla människor.

Visst har jag fortfarande förmågan kvar att anstränga mig till det yttersta för att se det bästa i någon, men förmågan är skadad. Allt på grund av att jag så patetiskt försökte finnas där för någon som behandlade mig som gårdagens rester. Ta hälften, slänga resten, ställa undan lite till för att äta när man verkligen är hungrig.

Vissa männsikor ser enbart sig själva. Struttar runt i en liten värld med stängda öron för att kunna filtrera bort det som är fult och tråkigt, fast med vidöppen käft för att själva kunna åstadkomma så mycket skada som möjligt på så kort tid möjligt.

Jag har tänkt mycket på dig. Om det skulle vara värt att kanske försöka finnas där för dig igen, för du är en trasig själ som behöver en äkta vän. Men jag tror nog att jag helst slipper. För det gjorde så ont varje gång någon talade om för mig hur mycket skit du hade spytt ut om mig, när jag inte hörde. Det gjorde så ont att varje dag hoppas på att du kanske hade en av de dagarna du inte ignorerade mig. Att varje morgon i skolkorridoren säga hej till dig med ett leende på läpparna, men vissa dagar inte ens få ett hej tillbaks, trots allt jag någonsin gjort för dig.

Nu har jag lättat mitt hjärta. Det var allt jag ville göra, för jag tror inte att jag någonsin fått det här sagt förut, och någon måste säga det.

Mimo till Tommy;

- Heter det flera nosar eller... flera nöss?

Tommy dör av skratt. Och dör lite till. Vi dog tillsammans. Men vi dog mätta iallafall. <3

Någon annan som anar braksuccé och listettor?

Kan inte bädda in klippet just nu för min webbläsare är knas;
http://www.youtube.com/watch?v=CfC0fUwA3r0&feature=related