Sitter här, lite smått bakful, och planerar rutt och tidsåtgång för resan ner till Oskarshamn, där vår färja till Gotland avgår. 40 mil har vi framför oss imorgon, vi åker tidig morgon, men eftersom att färjan inte går förrän klockan 21:10 tänkte vi passa på att stanna i Norrköping och Kolmården, eftersom att det ligger mitt i vår färdväg ändå. Försöker planera lite och hoppas att vi kan vara framme på Kolmården vid 11 eftersom att vi måste åka vidare runt klockan 17 för att beta av dem sista 19 milen + hitta till färjan innan 20:30. Kommer inte ha alltför mycket tid på Kolmården, så vi får prioritera lite. Det jag helst vill se är Tiger World, delfinariet samt aporna, och jag tror att Tommy håller med mig där.

Packat har jag redan gjort, igår eftermiddag, och när jag trodde att jag hade exakt allt nerpackat, (inklusive lakan, badlakan, kamera + laddare, kläder för en månad, typ 8 olika bikinis...), upptäckte jag att jag hade glömt telefonen hemma, haha. Nojig på fyllan igår, trodde jag självklart att den hade blivit stulen, men det som bekymrade mig mest var lustigt nog inte att min 6 000kr telefon var borta, utan att jag inte skulle hinna få ut en ny på försäkringen innan måndag morgon. Ringde min bror idag och fick höra att den låg hemma som tur var, så snart, när vi har lastat bilen, bär det av hemåt för att hämta den + att klippa min brors hår. Jag är något av en frisör för honom, typ.

Jag är lite konstig, har lite resfeber faktiskt. Jag har inte varit ute och rest något sedan 2007 och Cypern. Dock har jag goda föraningar, jag känner på mig att allt kommer gå jättebra och att vi kommer få en fin sommarvecka fylld av god mat, gott väder, gott sällskap och goda aktiviteter. Jag håller tummarna för att det finns stugor lediga på någon camping eftersom att vi inte har bokat något i förväg. Tältet är packat, tillsammans med luftmadrasser, i fall att vi måste akutsova någonstans.

Nu ska jag fortsätta kolla kartor, väderprognoser, badtemperaturer samt Kolmårdens livekameror i tigerinhägnaden.

Cypern 2007 <3

Off to systembolaget, svettig som en apa efter två timmar i gassande sol, 
men vad gör man när systemet stänger klockan 15:00. Bye!


It's like I've been awakened
Every rule I had you breakin
It's the risk that I'm takin
I ain't never gonna shut you out

R.I.P Michael Jackson, 50 år. Thank you for the music!

Nu är det spikat, på måndag bär det av till Gotland, underbart mysiga Visby, vackra Fårö, samt Kolmården på väg ner genom Sverige. Hyrbil får det bli, det vore inte så kul om Tommys stackars bil skulle klappa ihop på någon landsväg någonstans. 4-5 nätter allt som allt, kommer bli hur mysigt som helst. Längtar redan efter Visbys rosbeklädda gränder, mest soltimmar i Sverige på någon söt uteservering, bada, sola, titta på medeltida- och vikingalämningar, shoppa... Mmm!

Det blev iallafall grillning i förrgår. Lite misslyckad sådan, våra engångsgrillar ville inte få någon fart, trots att vi letade upp pappas väldigt väldigt gamla tändvätska. Det slutade med att köttet hamnade i stekpannan, men det var lika underbart gott för det. En ljummen sommarnatt i trädgården med massa käk och gott sällskap kan inte gå fel. Efter maten ägde jag och Malin killarna på boule. Typ.

Vi kallar mig lejonhanen. Jag har man.

Igårkväll fick vi för oss den spontana idén att dra till en av mina sommarstugor, jag, Tommy, Erik och Malin. Erik och Malin fick snällt följa med eftersom att jag har tjatat på dem att dem ska bli med ut någon natt, och typ bada, sola, chilldricka, sitta på puben och vara allmänt... svenska. Så igår tog jag med dem för att visa dem mitt underbara sommarland, där jag spenderat sommar efter sommar sedan jag knappt kunde gå. Malin blev helt såld på naturen, vattnet, utsikten, den svenska sommaridyllen. Och jag kan inte annat än hålla med, det är underbart.

Efteråt stannade vi till i Apertin på vägen hem, enbart för att kolla om vi kunde få skymta några spöken. Hela Apertin är ju ett rätt kusligt ställe, och det finns många spökhistorier och sägner om placet. Tyvärr var herrgården, dit vi ville gå in och titta, skyltad med privat område, så vi tog oss istället en promenad i en skum ravin, världens konstigaste lerstigar i sluttning, och jag hade klackskor. Kombo = misslyckad.

När vi kom hem på natten, satte jag mig nyfiken framför internet för att googla "spöken + Värmland", I wanted more. Men jag är typ universums fegaste människa när det kommer till spöken och spökhistorier, så, tro det eller ej, jag satte mig och grät av rädsla när jag läste om Apertins kapell. Tommy fick trösta mig, samtidigt som han asgarvade åt att jag faktiskt grät, vilket fick mig att skratta och gråta på samma gång. Ikväll ska jag spana in Apertins kapell, ja för det ska jag, så här står det om det på internet;

"Kapellet i Apertin spökar det i, Grevinnan Von Hjärt har ej lämnat det kapell som hon lät bygga för att hon inte ville sitta med bönderna i kyrkan. Det sägs att hon blev galen då hon fick besök av djävulen och dansade ihjäl sig inuti kapellet med den onde.

Inne i kapellet fins blodspåren fortfarande kvar på trägolvet. och om man åker dit på natten så kan många intressanta saker hända. Bilens elsystem krånglar, djur beter sig konstigt, kalla vindar eller höga oförklariga ljud, även steg, kan höras runt där du befinner dig. Men då måste du stå framför kapellet och det är hemskt. "Jag åker aldrig mer dit" säger en tjej som varit där på natten"

Nu ska iallafall grillas. Engångsgrill + min trädgård, eftersom att vi inte vet om det finns någon gasol kvar i vår riktiga grill. KÖTT! Mums.

Här ska midsommarshoppas. Fast jag inte är något fan av högtiden, så borde man iallafall ha nya fräscha kläder. skulle vilja ha något stor-, men gles-blommigt. I vitt. Hah. Om jag inte hittar något på stan nu, får det bli en annan klänning jag aldrig använt än. Dock minns jag inte hur den klänningen ser ut, jag minns att jag ville ha den på Saras födelsedagsfest, men att det var lite för kallt för den, och att den var skitsnygg. Man vet at man har för mycket kläder när man glömmer bort hur ens nya plagg ser ut.

Nu blir det stan för hela slanten, hörs sen!

I still believe in your eyes
There is no choice
I belong to your life
Because i, i live to love you some day
You'll be my baby
And we'll fly away

Snart är det midsommar, och jag har ingen aning om hur jag ska tillbringa den dagen. Det är någonting med midsommarafton som får mig att vilja spy. Samma sak med nyårsafton och valborg. Förväntningarna är så ruskigt höga, alla är sååå peppade. Och vad blir man efter kvällens slut? Antingen jävligt besviken eller för full.

Jag har redan slutat fira nyår. Eller, firar gör jag väl, men jag har slutat gå ut på nyår. Det blir typ en bit mat med vin tilsammans med goda vänner, snacks, någon drink, lite skumpa på tolvslaget. Kanske en god film. Så har jag firat dem senaste två-tre åren och det har varit dem bästa nyårsaftorna jag någonsin upplevt.

Kanske är det dags att införa denna tradition även på valborg, midsommar, halloween och juldagen? Då blir man iallafall inte besviken på grund av höga förväntningar.

Vad ska du göra på midsommar?

Midsommar minus MID duger bra för mig.

Idag har doktorn stuckit i min arm och tömt mig på fem hela rör blod. Han gav mig dessutom femtioelva papper att fylla i, samt gav mig "en liten dos sömntabletter". En liten dos, som i själva verket var 20 stycken. Han tyckte visst väldigt synd om mig som drömmer mardrömmar vareviga natt och inte får någon sov-frid. Jag tycker också synd om mig själv. Men nu har jag godis. Vore coolt om man somnade lika fort som när man blir sövd, för det är en häftig känsla.

Det blev också en tur på stan, Emem hade shoppingbegär och jag följde bara efter som en svans. Men jag fick mig ett par söta, rosa solglasögon. Tommy sa att dem var fula. Vilken tur att det inte är du som ska ha dem då baby! <3

Det syns verkligen att jag har varit hemma hos Erik och Malin, mina nya byxor är verkligen helt fulla i katthår. I blame Scilla and Tingeling, haha.

Nu bär det av ner till stan, längtar så efter dig Emem. Först ska jag bara katthåra av mina kläder eftersom att Emem är allergisk mot pälsdjur, stackar'n. Sen blir det nöje för hela slanten, kan inte bli bättre än en heldag med Emem och Mimo.

Vart är världen påväg? Här sitter jag, nyvaken och pigg. Det har typ aldrig hänt vid den här tiden förut. Att jag är uppe i tid är typ lika vanligt som köttbullar i Asien, eller som snus i Tanzania, eller... you get the idea. Har sovit helt underbart sedan 19-20 igårkväll, visst vaknade vi ett par gånger men det var bara gosigt.

För första gången på mycket länge kan jag planera hela min dag, det verkar bli en heldag med Emem, stan, fika, shopping, solning, tjejsnack. Inte en dag för tidigt, har så sjukt mycket att prata om känner jag, saker som bara vill ur mig. Jag är inte annat än mänsklig jag också, men det verkar inte alla riktigt förstå. Alla människor har sina brister, och alla människor gör någon gång någonting som inte anses som "rätt" eller "moraliskt". Förhoppningsvis gör man inte "fel" med flit, för att vara elak, och förhoppningsvis lär man sig av sina misstag.

Det kanske kommer som en chock, men wow, jag har också känslor. Jag har bara blivit en mästare på att dölja när jag mår dåligt, det är något jag har fått lära mig under hela mitt liv. Folk har kallat mig stark för vad jag har gått igenom och utstått under mina 20 år, och det kanske delvis stämmer, det har verkligen gjort mig starkare, men inne i mitt huvud och mitt hjärta pågår något helt annat än harmoni.

Vad jag försöker säga är, att bara för att jag sällan utåt visar att jag är ledsen betyder inte det att jag inte blir sårad. Det betyder heller inte att jag tycker att det är okej att agera slagpåse för folk som anser mig "stark". Och det betyder inte att jag inte bryr mig när jag hör skitsnack om mig själv. Däremot har jag stött på lite för mycket av människor som gillar att trycka ner folk, snacka skit, sprida falska rykten, folk som helt enkelt verkar njuta av att göra andra illa, att jag vet vilka som förtjänar min uppmärksamhet och inte. Ni vet vilka ni är, och jag hoppas att även ni har lärt er/lär er av era misstag en vacker dag.

Jag tror starkt på att varje nederlag kan vändas till något positivt, att man kan lära sig i livets gång att använda sin energi till att göra folk som står en nära lyckliga och må bra. Att gå runt och vara hatisk och bitter har aldrig hjälpt någon. Ibland får man göra sig själv en tjänst, och att leva efter måttot "älska, glömma och förlåta" är nog något av det största man kan göra för sig själv.

Här sitter jag, tröttare än tröttast, framför min dator, min dator som för tillfället inte är parkerad på mitt stökiga rum i villan, nej den fick följa med på äventyr genom KRP. Även datorer behöver lite action i vardagen, kanske. Och varför är jag så trött? Jo för att jag ska försöka mig på den förbannade dygnigen en gång för alla. Här ska varas vaken, åtminstone tills Tommy kommer hem från jobbet. Då kommer han antagligen slockna rätt direkt i sin säng, eftersom vi sov exakt noll timmar, noll minuter och noll sekunder inatt, och förmodligen kommer det att räcka att titta på honom för att jag ska slockna nästan lika direkt. Usch vad trött jag är. Ögonen hänger liksom inte med. Men det är synd att klaga, det är självförvållat, jag får skylla mig själv.

Jag längtar inte så lite efter sommarvärmen, som så spårlöst försvann härom veckan. Jag vill sitta ute på altaner/balkonger/verandor med bara, brunbrända ben under sommarklänningen samtidigt som doften av nygrillat kött tränger upp i min näsa. Åh jag vill jag vill jag vill, nuuuuu!

This heart, it beats, beats only for you, my heart is yours.

Kronoparken är som igelkottarnas heliga land dit dem vallfärdar likt tokar på sommaren. På min promenad till Tommy häromdagen stötte jag på inte mindre än fem igelkottar, två av dem satt och mumsade på något i gräset precis brevid mina fötter. Toksöta.

Nu sitter jag här och äter ost och skinkpaj. Ska försöka dygna inatt, det vill säga, hålla mig vaken hela natten och hela dagen imorgon, för att somna vid en någorlunda normal tid imorgon kväll, och vakna upp pigg på morgonen. Idag blev jag väckt runt 17 av en kramattack bakifrån. Vilken tur att det inte var vackert väder, då hade jag fått dåligt samvete för att jag sovit.

Helgen spenderade vi hos Erik, grillning på fredagen, utgång på lördagen (grattis Simon 21 år!). När vi fått i oss lite dricka framåt skymningen kom grabbarna på den briljanta idéen att alla (vi var väl sex pers) skulle byta till samma ringsignal, och ingen mindre än den här:



Nu vet ni vad jag har för ringsignal, haha!