Ibland får man tycka i alla fall lite synd om sig själv. Det gör jag just nu. Synd att klaga när det finns värre problem i världen, men förkylningar och influensor är verkligen ett i-landsproblem av rang.

Jag är alltså sjuk. Influensan dök upp som en käftsmäll under förra veckans äventyr runt om i Sverige. Under lördagskvällen började jag känna mig lite hänging, och mindre än en par timmar senare låg jag i 40-gradig feber och yrade. Febern höll sedan i sig hårt; först igår kände jag att ja, jag håller nog på att bli frisk.

De orden fick jag dock äta upp. Idag har jag feber, igen. Halsen gör fruktansvärt ont, och den är så svullen att jag den senaste veckan haft en rejäl dubbelhaka (klär mig ej), att äta fast föda finns inte ens på tal, jag lever på yoghurt, soppa och såser.

För att sedan inte tala om denna helveteshosta, som håller mig vaken dygnet runt. Hostar så att jag inte får luft så gott som varje minut. Hostmediciner har ingen som helst verkan.

Nej, nu ska jag sluta tycka synd om mig själv och ta tag i disken, behövde bara få gnälla lite.

Tänker tillbaks på alla älskade familjemedlemmar som gått bort de senaste åren. Både härligt, jobbigt och känslosamt på samma gång. De är fruktansvärt saknade på alla plan, döden är jobbig som separation i sig. Om den sedan inleds med sjukdom, blir döden ännu hemskare.

Jag minns gamla farfar, med sitt härliga leende, sin apitit för både mat och livet, hans permobilturer hem till vår villa och hans kärlek för pianomusik. Jag minns morfar med ett stort naturintresse, han var som ett vandrande lexikon när det kom till djur och natur. Jag minns hur han alltid kallade mig "tösabiten" och "kråkan". Kråkor var, trots kråkans dåliga rykte, ett av hans absoluta favoritdjur.

Och jag minns självklart min älskade mamma, som hon var innan hon blev jättedålig på slutet. Jag var min mammas lilla solstråle, hon skulle göra precis allt i hela världen för mig. Jag minns hur hon kompenserade för allt andra mammor kunde göra för/med sina barn, som inte hon kunde, med presenter i överflöd. Jag minns hennes vackra ögon, hennes kärlek till musik och hennes härliga skratt. För att inte tala om hennes citat, dessa är oförglömliga. Vad sägs om "kaffe utan grädde, är som kärlek utan kyssar"? Åh, vad hon är älskad och saknad.

Jag och Therese hade i lördags ett intressant samtal om döden. Både fruktar vi den, tyvärr. Men att prata om det, gör det faktiskt enklare. Om än bara för stunden. Förhoppningsvis kommer jag att bära med mig vårt samtal en tid framöver, vilket gör livet lite enklare.

 

Nya blogg.se gjorde mig uppmärksam på gamla kommentarer. Såg bland annat att det var någon som älskade mina tester jag gjorde för något år sedan. Tänkte därför bjuda på ytterligare ett test imorgon. Vad får ni se då!

Kvällen har spenderats i sällskap av goda vänner och god mat. För tjejmiddagen stod Therese som värdinna, och hon bjöd på fläskkarré panerad i cornflakes, jalapeños och chili, med potatis och en hemgjord supersomrig bearnaissås. Till efterrätt blev det rabarbermousse, vilket var en enorm smakupplevelse!

Efter maten satt vi som vanligt kvar kring bordet, tjötade och spelade lite kort. Lika trevligt som alltid. Uppskattar verkligen våra månatliga tjejmiddagar. Tack tjejer, och framför allt Therese, för en trevlig kväll!

 

Nu tänkte jag dregla ännu lite mer över Samuel Larsen. Seriöst, han är helt galet snygg!

Sen hoppar det lite i drömmen, Stefan och Sabina har nu åkt hem till sitt, men inte för att vila och ta det lugn för att Sabina är höggravid, nej nej. De åkte hem till sig för att förbereda inför det tandemhopp (fallskärm) de tillsammans skulle genomföra, för att sedan landa på loftgången och fortsätta kvällen hos Erik och Malin.

Själv hade jag panik över Stefan och Sabinas galna upptåg, så jag sprang ut ur huset och började förbereda, så att det inte skulle finnas något störmoment vid landningen. Av någon anledning var det väldigt viktigt att en båtlina som hängde och dinglade lindades tolv varv runt en staketstolpe, annars skulle landningen misslyckas.

Under tiden jag hållt på och förberett utomhus, har ligan supit sig dyngraka i lägenheten. Tommy kunde knappt prata, så Erik förklarar att killarna ska in till stan. Jag påminde Erik om, att de lite tidigare lovat varanda att "vad som än händer så ska vi inte ut ikväll, det blir antagligen mycket roligare här". Då förklarar Erik, att taxikåren i Karlstad har utökat med bilar med toaletter, och att enda anledningen de ska åka in till stan är just för att testa dessa toaletter.

Jag fortsätter förbereda, vad jag nu förbereder, för att snart inse att jag är utelåst. Jag springer ett halvvarv runt lägenhetshuset, ifall grabbarnas taxi ännu inte anlänt och de har nycklar på sig. Tiden har dock rusat iväg, och killarna har både hunnit fram och tillbaks till stan. De är nu om möjligt ännu fullare, och klagar på att man inte kan bajsa i taxitoaletten, för att spolningen är för svag.

Jag hittar Therese i princip bärandes på Mateusz, han är så full att han varken orkar hålla ögonen öppna eller prata. Det visar sig då, att Mateusz i själva verket är Robert Pattinson, och att magin som gjort honom till just Mateusz bryts vid en rejäl fylla.

Therese verkade inte tycka att det var något konstigt med det, och så snart hon lämnat av Robert-Mateuzs hemma hos sig, kommer hon tillbaks för att fota när Stefan och Sabina ska gå in mot landning. Dock blir hon så distraherad av en snygg sjuksköterska i alldeles för kort, lila klänning, att hon börjar fota denna istället.

Och här vaknade jag. Ingen aning hur det gick för Stefan och Sabina, eller varför Therese plåtade sköterskan, eller varför Mateuzs var Robert Pattinson. Jag fattar helt enkelt inte någonting, haha. Kan inte vara helt frisk!

Vad jag ska göra där? Köpa brakfrukost till mig och den intet ont anande sömntutan. Färska frallor, melon, jordgubbar, yoghurt, ägg, ost, juice, Pucko, cupcakes... Tycker att jag har gjort mig förtjänt av det efter den (förhoppningsvis) lyckade tentan igår. För jag har sommarlov! Helt sjukt vad tiden gått fort...

Hörs senare.

Precis slängt ihop en lunch, känner mig ungefär som om någon har bankat mig i huvudet 16 gånger med en svarvad spikklubba. Det betyder kort och gott att jag inte pallar stå och laga värsta superextravaganta torsdagslunchen. Så det fick bli en vad-kylen-erbjuder-omelett.

Det säger väl i och för sig inte er så mycket, så för att precisera: fräste lite schalottenlök tillsammans med hyvlad morot och skivad zuccini. Under tiden blandade jag ett ägg med lite mjölk, cremè fraîche, cheddarost, salt och peppar. Vände över äggröran i stekpannan, hade i lite kapris medan omeletten fortfarande var lös. Toppade med klyftade körsbärstomater vid servering.

Förvånansvärt gott, och det säger inte lite när det kommer från köttmänniskan nummer ett - aka Tyrannosaurus Mimo.

Nu blir det tupplur för hela slanten!

Mitt goda humör ska firas med finmiddag ikväll, och imorgon när slantarna trillat in är det jag som sticker till Jula och köper mig den elgrill Elin igår tipsade mig om. Ikväll finmiddag och imorgon grillat, alltså.

Dagens enda i-landsproblem är nog att alla de sommarkläder jag förra året köpte på mig, i år är för stora. Mina favoritshorts är stora i både rygg, mage och lår. Mina linnen påminner om lakan i passformen. Och, likt redan nämnt, mina klänningar sitter som säckar. Tyvärr. En omgång kläder får det alltså bli denna sommar också.

Nu ska jag korka upp. Don't worry, bara min älskade Coca-Cola. Får se om jag lägger mig en stund till i solen lite senare, men nu är det papegoj-time.

Seminariet flöt på och var givande och intressant. Runt 12 var vi klara, och strax satt jag på bussen in mot stan för att panikköpa bikini. Jag och Elin skulle nämligen lägga oss och sola, men jag hade självklart glömt bikinin hemma. Efter en hel del bök och stök i omklädningsrummet på H&M slutade det med att jag helt sonika bara köpte en bikini jag inte testat och nöjde mig. Ett par solglasögon fick också följa med mig ut ur butiken.

Snart kom Elin och underbart söta Leyah och mötte upp mig utanför H&M (Leyah är en halvårsgammal tibetansk spaniel). Vi begav oss till fots bort mot Sandgrundsudden där vi parkerade flottan i gräset.

Efter många långa timmar, mycket skratt och trevliga samtal hade vi fått nog av solen och bestämde oss för att gå hem till Elin. Väl där, efter en underbar Coca-Cola-paus längs vägen, hade vi fått en invit till Sofia att komma dit och äta glass. Jag och Elin, två döda sälar som däckade i soffan, kunde knappt förmå att resa oss, och tvingade därför istället över Sofia till Elin. Under tiden Sofia var på väg, sprang jag och Elin ner till Konsum för att inhandla material. Nu skulle här grillas!

Och vilken middag det blev! Grillade chorizo och cabanoss och till det; fetaostsallad med balsamico samt en helt fruktansvärt underbar rotfruktsgratäng. Ett glas vin slank också ner. Efter att vi avslutat middagen, flyttade vi ut till balkongen där vi satt och tjötade tills alldeles nyligen.

Nu är jag helt slut efter denna långa men härliga dag. Ska glo ett par avsnitt 2 Broke Girls innan jag sussar som en bebis.

Tack för en underbar dag tjejer!

PS. Bikinin satt som gjuten, trots att jag aldrig testade den. Bra köp!

PS 2. Dagen var uppenbarligen alldeles, alldeles underbar då jag använder mig av ordet underbar ett par gånger för mycket i detta blogginlägg.

Har för stunden det klassiska tjejproblemet - vad ska jag ha på mig? Har reducerat mina valmöjligheter ner till två stycken klänningar; en svart och en vit. Beslutsångest allan. Svart är ju liksom inte min grej, men klänningen i sig är superfin. Vit å andra sidan älskar jag som bekant, men jag ha nästan alltid på mig vitt. Kanske ska variera mig lite?

Äsch, tiden får utvisa. Om inte annat hoppar jag i en säck när jag inser att jag inte har någon tid att bestämma mig längre.

Nä, nu ska jag fortsätta stirra in i smuts-spegeln och hoppas på att en god fé kan komma förbi och veva sitt spö och göra mig prinsessvacker.

Fast jag tar det säkra före det osäkra, solade endast 10 min då min hud är ovan solen. Tänkte köra solning nr. 2 imorgon, 10-15 minuter, och hoppas på att jag känner mig mindre torr i huden inför helgens bravader. Det är jobbigt när det stramar, trots feta cremer och body butter.

På lördag fyller Fia år, och på söndag är det tjejmiddag med Holst som värdinna. Imorgon ska vårt studiegruppsarbete vara färdigt och inlämnat, vilket på ett sätt är skönt, för då kan man ta helgen på riktigt, utan att behöva tänka på en massa pluggpluggplugg.

Tjipp och hej, nu ska jag glo på Gossip Girl, Hart of Dixie samt Once Upon a Time innan jag fortsätter med pluggandet.

Har inte så mycket att säga, så begriper mig inte på varför jag envisas med att blogga. Nåväl. Here I am, catch me if you can!

Äntligen tagit tag i burret också, utväxten är som bortblåst och topparna är fräschare. På tiden så att säga. En blond kalufs som inte fixats på fem månader ser lite ledsam ut.

Har utöver mina i-landsproblem fullt upp. Kan lätt påstå att den gångna månaden varit den jobbigaste i mitt liv, både mentalt och kroppsligt. De senaste fyra-fem veckorna har jag arbetat från tidig morgon till sen eftermiddag, pluggat från sen eftermiddag till efter midnatt, sovit 3-4 timmar, repeat. Det tär på kroppen törs jag påstå. Förutom att jag känner mig nästintill utbränd, har jag rasat i vikt. Vid den här tiden för ett år sedan, vägde jag 8-9 kilo mer än jag gör nu. På både gott och ont.

Så intressant är mitt liv för tillfället! Nej, nu ska jag hetstrycka i mig en påse Ahlgrens bilar och hoppas på att godiset ger mig lite hull på magen.

Sen blev det en tur på stan, där jag motiverade mig själv till plugg med lite shopping. Ett par farfarsbyxor, två linnen, två tunna tröjor, ett par Rock and Republic-jeans och ansiktscreme. Väl hemma hade jag fått paket på posten - de två klänningarna jag visade i ett tidigare inlägg.

Bra dag helt enkelt! Nu ska jag spela lite, innan jag sätter mig för dagens plugg-omgång.

Bjuder på en gammal video i brist på annat. Jag och Stefan står för underhållningen inpå kräftskivans småtimmar. Sjunger som gudar, gör vi inte?

Idag ska jag enbart chilla. Vilar upp mig inför en ny omgång påskmat, höhö. Påsken firas här hemma likt de två senaste åren, med familj och lite (läs: massa) käk. Skulle egentligen vinna på att förbereda lite inför lördagen, men min kropp protesterar. Mätt som en björn och sliten som en fotbollsspelare. Dealar med verkligheten imorgon istället helt enkelt.

Imorgon gör jag även min sista "officiella" VFU-dag. Har ett par restdagar att ta igen i samband med att jag är tillbaks på universitetet, men det är allt. Kommer sakna min klass oerhört, finare barn får man leta efter!

Nu är det papegoj-time!

Verkligen helt slut efter denna dag. Tisdagar är i min lilla värld hemskt mycket jobbigare än både måndagar och fredagar. På måndagar är man i alla fall nästan utvilad, och på fredagar föds en liten gnista då det snart är helg. Tisdag är bara tisdag... man är trött efter måndag, och har nästan hela veckan kvar framför sig. Dessutom går jag från 7:45 till 16:30 på tisdagar, och har knappt någon rast då jag också råkar vara rastvakt just tisdagar ( = måste hänga med ungarna också på rasten).

Idag har jag hållit i två relativt oplanerade lektioner. Fick reda på att jag skulle hålla både dagens engelska- och mattelektion klockan åtta imorse, så det var bara att sätta igång och planera. Utfallet blev dock väldigt lyckat, engelskalektionen är utan tvekan den bästa jag hållit i so far. Lyckokänslan!

Bjuder på ett par oförglömliga klassiker;

Nu blir det gaming! Lagomt slapp bakisunderhållning.