Idag vaknade jag helt ofrivilligt klockan 7 och hade ingen aning om vart jag skulle göra av min dag. Fika med Ida Haag var det sagt, men hon var inte säker på att hon var ledig idag så jag tänkte "hon ringer nog". Men telefonen ringde aldrig, jag blev rastlös.

Ska jag spela WoW hela dagen? Nej! Ska jag åka ner till stan själv och köpa födelsedagspresent till pappa som fyllde år i tisdags och som ska firas imorgon? Nej, det ska jag göra med Tommy när han har slutat jobbet. Men usch vilken röra det är här inne. Det sitter en dammtuss mellan mina tår. Jag har en skräppåse på vardera sida om mig när jag sitter här. Hmm, vad ska jag göra idag?

Tillslut släppte proppen och jag gav efter. Jag började småplocka bland mina prylar och upptäckte att tidsåtgången för att röja undan allt, dammsuga, skura, städa badrummet, fixa hallen samt plocka snyggt i hyllorna nog skulle ta X antal timmar. Och det har det gjort. Jag är icke klar än. Jag har typ fem högar av tjocka, långärmade tröjor som inte får plats någonstans. Inte någonstans. Just nu sitter jag alltså och klurar på vart jag ska göra av dessa.

Vad som är gjort är;

• Tvättat
• Vikt ren tvätt
• Skurat toalett/handfat/tömt avloppsbrunnen i duschen på en hel peruk hår
• Sorterat toalettartiklar, rengjort tandborstbuggar
• Sorterat papper
• Slängt skräp
• Plockat rätt på sjukt mycket onödiga prylar
• Dammsugigt
• Dammat/dammtorkat
• Samlat ihop pantflaskor
• Trasslat upp alla sladdar som finns
• Gömt undan lite prylar som inte tycks ha något hem

Jag har till och med hunnit med att städa datorn lite, rensat från skräp, gjort virusscan etc.

Kvar att göra är  att hitta ett hem åt ovan nämda 26 tröjor, byta lakan, gå ut med skräp, skura golven, sortera badrumshyllan, lägga undan sommarjackor/sommarskor/en del klänningar, byta lakan. Dags att sätta igång om jag ska bli klar innan tvättbjörnen kommer hem från jobbet. Jag har ca en halvtimme på mig. Självklart med Reggae i högtalarna (och svett i armhålorna)!

Idag hände det något konstigt med mig. Jag har aldrig tidigare riktigt kunnat identifiera mig till någon musikstil, jag har lyssnat på det mesta, lite rock, en del pop, lite radio, någon indielåt och så vidare. Men idag så kände jag ett sjukt begär efter reggae. Jag satte på och började dundra reggae tidigt imorse, när jag gjorde mig i ordning, och väl nere i stan ville jag bara hemhemhem och lyssna på mer reggae. Helt skumt. Jag tror jag är reggaetjej. Rastaflätor/dreads, sommar, röka vattenpipa plus hög musik nästa?

Åh det är så mig. Jag är så reggae. Jag är frälst!

Är det inte sjukt bra?

Håret är så långt att det inte går att undvika att det letar sin väg in till hårflåsfläkten, och fastnar. Är sjukt trött på att alltid behöva dra loss mitt hår så fort jag ska torka det. Snart har jag väl inget hår kvar!

Nu bär det av till min jobbcoach på Communicare. Siffrorna säger att tre av fyra ska få jobb inom tre månader. Det verkar lovande, men jag vill ha jobb nu nu nu nu. Gärna börja imorgon och jobba måndag till fredan typ 10 till 18 eller något sådant. Det vore rätt gött.

Nej nu måste jag pysa. Får se om min telefon är tillräckligt laddad för att ha musik hela bussresan in till stan, min laddare har nämligen nästintill gett upp. Det blir den tredje på typ... tre månader. Kalla mig laddarslaktaren.

...det är dags för fredagsmyyyys!

Billigt och bra sätt att njuta av fredagar till fullo är att dela på en chipspåse, en stor flaska coca cola, några sura remmar och sätta på TV4 ikväll (Idol!). Och det ska också göras. Synd att man inte kan heja på någon såpass mycket att den vinner, för Erik är helt sjukt bra och jag är otroligt imponerad. Förstår inte att sådan talang kan gömma sig i en så liten kropp, förstår inte att han inte gick vidare i Idol för några år sedan när han sökte, och jag tror inte att Erik själv förstår sin talang.

Han kommer att gå långt om han så skulle åka ut redan ikväll!

Varför är alltid smet/deg godare än det färdiga resultatet? Jag menar, jag gillar knappt pepparkakor, men pepparkaksdeg är något av det bästa jag vet. Samma sak med sockerkaka... det smakar inte direkt märkvärdigt, men smeten är något jag kan dricka! Men då är jag rätt äcklig också, tänker inte förneka det, haha. Man mår nog bäst av att vara ärlig mot sig själv.

Har börjat måla igen. Kände att jag behövde vara lite kreativ, har inte gjort mycket annat än att bara vara på sista tiden, så känns skönt att kunna och vilja fokusera på någonting utanför ramarna. Just nu håller jag på med en rätt stor målning, som än så länge bara är gjord som skiss, men som när den är klar kommer innehålla de härligaste av färger i en solnedgång, med en naken kvinna man ser bakifrån ståendes så skuggorna faller lite snitsigt på henne.

Har tidigare gjort en del, men mest skisser i blyerts eller kol. Till exempel målade jag av Petras son för några år sedan, har målat en nattalv, har gjort ett porträtt av Tommy som jag är grymt nöjd över. Ska ta lite bilder åt er så att ni får kika, vad är konst om man inte kan dela den med någon? :-)

Tanbortstarna matchar inte!

Vad göra?

Köpa nya såklart.

Nu har jag en rosa borste, och Tommy en ljusblå. Jättesöta. Om nu tandborstar kan vara "söta". Dem är sjukt supersoft, så nu kan man borsta på hur hårt man vill, nästan. För hårt borstar man, när man har bråttom.

God morgon!

Det är något allvarligt fel på mig. Jag drömmer mardrömmar nästan varje natt, och oftast är det drömmar som faktiskt är verkliga och som skulle vara hemska om de faktiskt slog in. Som inatt;

Jag måste, genom arbetsförmedlingen, lämna en intresseanmälan till ett företag som hjälper folk inom mediebranschen. Företaget sysslar med att få in folk i svensk TV och reklam, ungefär som en manager, främst arbetar dem för SVT och liknande. Jag lämnar min intresseanmälan och får redan nästa dag ett samtal. Mannen i luren säger att en annan man från SVT kommer komma och plocka upp mig om 15 minuter och ta mig till studiehuset. Jag får panik eftersom att jag måste börja göra mig i ordning, måste vara snygg på provfilmning. Mannen kommer mycket väl 15 minuter senare, men jag är inte klar, så jag ber honom att ge mig fem minuter, och säger att han kan komma in i villan så länge. Han antar erbjudandet och frågar vart jag har toaletten, och om han får kika runt lite. Det går bra säger jag.

När jag väl är i ordning möter jag upp mannen i hallen. Jag lägger märke till att hans väska ser större ut än när han kom in och ber att få titta i den. Där ligger allt av värde han hittat i mitt hus, som han har plockat på sig. Jag kommer på att jag har läst om något i tidningen, att ett par personer utger sig för att vara några andra än de är och på så vis tar sig in till folk och stjäl deras tillhörigheter. Jag säger till mannen att jag vet vad de håller på med, tar tillbaks mina saker och säger "Om jag någonsin ser er igen kommer jag att namnge er till polisen. Stick nu!".

Någon dag senare får jag reda på att den här stöldligan arbetar för maffian och att jag är i trubbel. Man ska inte hota maffian. Livrädd ringer jag till Emem och säger att jag måste komma bort ett par dagar, att jag måste gömma mig tills maffians vrede har lugnat sig lite. Vi kommer på idén att åka på finlandsfärja, jag menar, vem skulle leta efter mig ute på havet?

Vi åker så fort vi har packat till Stockholm för att ta båten. Vi har en trevligt eftermiddag ombord, och när det närmar sig kvällen bestämmer vi oss för att äta middag i restaurangdelen. Efter ett tag säger Emem, dödsallvarlig, till mig; "Titta inte bakåt!". Men det gör jag självklart. Och där sitter mannen som varit hemma hos mig och stulit, och ler grinande mot mig. Min puls går upp, mitt hjärta slår i hundrasjuttio och jag får panik. Jag och Emem bestämmer oss för att gömma oss i lastutrymmet, då vi antar att de inte kommer leta där. Vi springer runt och kollar efter ett bra ställe att gömma oss, när vi skymtar fem storvuxna män i slutet av korridoren.

Till höger om oss finns en toalettdörr. Vi försöker båda ta oss in innan vi blir upptäckta, men toaletten är så liten att knappt en av oss får plats. Emem säger till mig att stänga dörren, så att i alla fall jag är i säkerhet, men jag vägrar, så hon stänger dörren själv. Jag låser. Utanför hör jag hur de slår ihjäl Emem. Jag sitter där inne och skakar, med telefonen i handen. Jag försöker ringa polisen, men har dålig täckning. Jag hör polisen i andra änden av luren, men hon hör inte mig. Eftersom att toalettutrymmet var mycket litet var jag tvungen att sitta på toastolen för att få plats. Toaletten hade dock inget lock och det var stopp i avloppet, så inte nog med att jag har panik, min bästa vän har blivit mördad och att jag inte har någonstans att fly, så flyter det runt avföring under mig.

Jag kommer på att jag har min hearthstone med mig (en hearthstone är en grej i WoW som man använder för att ta sig hem igen, en sten som man kan använda var 30e minut). Jag använder min hearthstone och kommer till kronoparksbadet. Där har de byggt om till ett vattenland, med rutschkanor överallt, och där träffar jag Elena. Jag har hört att hon nu är utsatt för dessa bedragare, och jag försöker varna henne. Men hon lyssnar inte. Hon fortsätter att åka rutschkana efter rutschkana och skrattar och leker, och vägrar förstå att hon är under dödshot. Dessutom är denna bedragare hennes pojkvän.

Här vaknar jag. I panik. Svettig. Detta är bara som vilken annan natt som helst...