I'm wide awake and now it's clear to me

that everything you see, ain't always what it seems
I was dreaming for so long

 

I'm not blind anymore.

Är en otroligt irriterande människa. Varför jag kan säga så är därför att, hade jag inte varit bofast i min egen kropp, hade jag funnit mig själv irriterande av anledning till mitt kunskapstörstande.

Snöar jag in på ett ämne, vilket som helst (så länge det intresserar mig ens det minsta), så är jag den närmsta tiden helt enormt fokuserad. Jag söker, läser, studerar, frågar och engagerar mig så till den grad att ingenting annat betyder någonting alls för stunden. Just nu är det musik på 70-, 80- och 90- talen som tar lite väl mycket av min fokus, och då främst rock.

Positivt med detta begär efter kunskap är väl då att jag sällan får brist om saker att prata om, på både gott och ont, vilket mina älskade vänner kan skriva under på. Det negativa är väl ganska självklart; jag borde plugga istället. De närmsta veckorna har klassen fyra examinationer - två seminarier, en salstenta och en hemtenta, i såväl grammatik som litteraturvetenskap. Ångesten är konstant närvarande.

 

Synd att jag inte kan vara lika engagerad när det handlar om måsten.

Denna ytterst ordinära tisdag blev aningen mer händelserik än planerat. På uni kämpade jag och Erika mot teknikens till synes egna liv, innan vi tillslut färdigställt vår PowerPoint-presentation som ska redovisas på torsdagens seminarium.

Så snart jag kommit hem från universitetet bar det iväg till Våxnäs och Svema Bil för Mercedes-köp. Otroligt fräsch CLK 320 måste jag säga, med skinninredning och vinterdäck på köpet.

Nu har jag precis kommit hem från en snabbvisit till min käre far, samt en storhandling på Maxi. Kvällen spenderas med fotboll, TV-serier, grammatikplugg, Coca-Cola Zero och en ask Noblesse. Kunde definitivt haft det värre.

I'm contemplating, thinkin' about thinkin'

Stay on the streets of this town
And they'll be carving you up alright
They say you gotta stay hungry
Hey baby I'm just about starving tonight
I'm dying for some action
I'm sick of sitting 'round here trying to write this book
I need a love reaction
Come on now baby gimme just one look

Blir själv förvånad hur extremt snabbt min kropp reagerar på fysiska förändringar. Vilket är både bra och dåligt. Vill inte bli mycket mindre, men det kommer väl på köpet. Min enda ambition med min träning är att må bra, rensa hjärnan och utöka energireserven.

Åter en dag på universitetet väntar, hade gärna stannat kvar i min uppvärmda säng, under mitt fluffiga täcke. Jag fryser!

 

PS. Inte alla som måste "klä om sig". Klär man på sig i helt fel ordning (tänk underkläder ovanpå kläderna), då behöver man göra det. Nu ska jag klä om mig och gå.

 

PS PS. Min lårkaka ser hundra gånger bättre ut idag. Såret är nästan helt läkt, och det blå/grön/gul/röda börjar ta färgen gråbrun. Undrar fortfarande vad jag gjorde i fredags. Hmm...

Efter en natt med hemskt mycket för lite sömn bär det snart av till universitetet, där världens bästa studiegrupp ska fila på kommande redovisning. Vi är både knasiga och flummiga, ändå lyckas vi få saker och ting gjorda, och det bra också.

Återsåg inatt en av mina absoluta favoritfilmer; Den gröna milen. Rullen berör mig något så förbannat vareviga gång, och kanske är det jag som överlag är alldeles för emotionell, men gråter gör jag också varje gång.

Tänkte nu döda lite tid genom att gå igenom, och rensa ur, min "kreativitetshörna". Har antagligen alldeles för många ofullständiga projekt och halvklara porträtt. Det ska i ett senare skede tas tag i, fram med skissblock, kolpennor och suddverktyg.

Känner mig inspirerad.

Day dreaming
Chain smoking
Always laughin
Always jokin
I remain the same

Livet är ibland helt extremt konstigt. Upp som med en luftballong, för att sedan störtdyka likt en berg-och-dalbana. Ingen dag är den andra lik, och det är väl på både gott och ont.

Men ibland händer saker som gör att man bara vill stoppa, eller eventuellt spola tillbaka tiden. När man är så väl medveten, att fortsätter man köra på i 180 kommer man krascha så småningom. Hur och när är en annan historia, men oundvikligt i vilket fall.

Så mycket intryck, mängder av övervägningar, försiktighet varvat med framfusighet. Hur man ska agera eller reagera finns inte ens skrivet i de stora texterna, och ingenting kan förbereda en på hur man egentligen borde göra eller känna. Oförutsägbart är det. Eller så är det jag som kollat på för många romantiska komedier, och därmed indirekt förstört alla mina chanser till ett objektivt tankesätt. Allt-eller-inget-personlighet. Som vanligt.

Allmän förvirring råder för tillfället, uppenbarligen. Lite grammatikplugg kanske kan få mig på andra tankar. Vi testar.