Pure love.

2012-06-22 @ 00:04:05
Tänker tillbaks på alla älskade familjemedlemmar som gått bort de senaste åren. Både härligt, jobbigt och känslosamt på samma gång. De är fruktansvärt saknade på alla plan, döden är jobbig som separation i sig. Om den sedan inleds med sjukdom, blir döden ännu hemskare.

Jag minns gamla farfar, med sitt härliga leende, sin apitit för både mat och livet, hans permobilturer hem till vår villa och hans kärlek för pianomusik. Jag minns morfar med ett stort naturintresse, han var som ett vandrande lexikon när det kom till djur och natur. Jag minns hur han alltid kallade mig "tösabiten" och "kråkan". Kråkor var, trots kråkans dåliga rykte, ett av hans absoluta favoritdjur.

Och jag minns självklart min älskade mamma, som hon var innan hon blev jättedålig på slutet. Jag var min mammas lilla solstråle, hon skulle göra precis allt i hela världen för mig. Jag minns hur hon kompenserade för allt andra mammor kunde göra för/med sina barn, som inte hon kunde, med presenter i överflöd. Jag minns hennes vackra ögon, hennes kärlek till musik och hennes härliga skratt. För att inte tala om hennes citat, dessa är oförglömliga. Vad sägs om "kaffe utan grädde, är som kärlek utan kyssar"? Åh, vad hon är älskad och saknad.

Jag och Therese hade i lördags ett intressant samtal om döden. Både fruktar vi den, tyvärr. Men att prata om det, gör det faktiskt enklare. Om än bara för stunden. Förhoppningsvis kommer jag att bära med mig vårt samtal en tid framöver, vilket gör livet lite enklare.
 

Kommentera mera!

Kommentera mera!

Jag vill kalla mig:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Jag vill skriva:

Trackback
RSS 2.0