Okej. Inga mer kladdkakor för mig i alla fall uppenbarligen...

Har alltid varit liten och nätt, vilket jag fått från min mamma. Hon var, i sina unga dagar, nätt som en fjäder och vägde dryga 40 kilo. Hon var superaktiv och tränade ofta och mycket. Hon var också en naturmänniska och fick en hel del bonusmotion enbart genom att vara ute i naturen. Det var skridskor, skidor, fjällvandring, simning... listan kan göras lång.

Jag själv har under större delen av mitt liv varit så inaktiv man möjligen kan bli, och utöver detta ätit ohälsosamt och mycket. En godispåse om dagen? Inga problem! Tre liter cola på en kväll? Baggis! Big Mac & co. plusmeny med en extra cheeseburgare och dip? Javisst. Alltså, ni hör ju själva. Det är egentligen ett mirakel att jag inte är av storlek flodhäst i dagsläget om jag ska vara uppriktig (och inte söt dvärgflodhäst-Oliver-storlek...).

Låt mig påminna er om att jag under inga omständigheter vikthetsar, jag är vacker som jag är, jag mår bra och ja, jag är fortfarande smal. Men jag har varit mycket mindre. Jag har varit en tandpetare med J.Lo-stjärt. Helt ärligt. När jag vägde som minst, och inte mådde bra, märk mina ord, vägde jag 37 kilo. Detta var ungefär fem år sedan, endast en kortare period på grund av omständigheter, men ni förstår min poäng. Min idealvikt för mina 158cm ligger strax över 45 kilo. 45-46-47 där någonstans.

Istället väger jag idag lite för många kilon över de där 45. Trots att jag fortfarande är smal och trots att jag bär kläder storlek XS-S är jag i mina ögon inte i toppform. Jag mår inte heller som bäst. Återigen, jag mår bra, jag är vacker, men jag mår inte som bäst.

Anledningen till detta wake-up call? Jag fick igår kväll hem paketet jag med de grejer jag beställde från Nelly.com härom dagen. Klänningen (se tidigare inlägg) är verkligen superläcker, ett to-die-for fodral. Jag beställde självklart samma storlek "som vanligt", och nu när jag för femton minuter sen försökte kränga på mig klänningen blir resultatet mindre bra. Jag kommer i klänningen, jag får igen dragkedjan, jag kan andas. Men, för att fortsätta med min hundra procent uppriktiga attityd - jag kan inte sitta ner i klänningen. Det är samma storlek som jag alltid beställer, XS, och av en tillverkare jag har flera klänningar av sedan tidigare.

En annan skulle kanske ha returnerat klänningen och tagit en annan storlek, men det är jag som växer och inte mina klänningar som krymper. Min största mardröm vore om hela min klänning-garderob på ca. 150 klänningar/tunikor/långa linnen (t-shirts)/tröjklänningar en dag inte skulle passa längre. Då är ju allt sparande, samlande, jagande och pengaslösande helt åt helvete.

Istället får jag ändra lite på mig själv och inse att jag inte är 17 år längre. Jag kan inte äta vad som helst och jag förbränner inte en chokladkaka under promenaden till busshållsplatsen. Från och med nu blir det sallader, magert kött, smoothies, färre kolhydrater och uteslutet med godsaker, samt en joggingrunda på morgonen/förmiddagen och en promenad på eftermiddagen. Varje dag. Tills jag kan sitta i klänninghelvetet. Det är min indikator, och inte spegeln, inte jämförelser med andra och inte heller vågen, utan klänningen och endast klänningen.

Tyck gärna att jag är helt dum i huvudet om ni vill, men faktum kvarstår. Jag har lagt på mig, jag har mått bättre och jag har sett bättre ut. Vågen kan ljuga, jag skulle kunna väga 70 kilo och se absolutely fabolous ut (muskelmassa, kurvor, benstomme, kroppsbyggnad i allmänhet osv) men klädstorlekar ljuger inte. Jag ser istället min wake-up som positiv. Jag har misshandlat min kropp fysiskt och har av detta blivit lidande både fysiskt och psykiskt. Att fortsätta med min livsstil skulle i framtiden kunna innebära rejäla hälsorisker ur medicinska perspektiv, högt blodtryck, högt kolesterol, proppar. Kanske till och med fetma. Listan kan göras mycket längre.

Nej, nu ska jag ut och springa. Och ge bort min kladdkaka.