Det är något allvarligt fel på mig. Jag drömmer mardrömmar nästan varje natt, och oftast är det drömmar som faktiskt är verkliga och som skulle vara hemska om de faktiskt slog in. Som inatt;

Jag måste, genom arbetsförmedlingen, lämna en intresseanmälan till ett företag som hjälper folk inom mediebranschen. Företaget sysslar med att få in folk i svensk TV och reklam, ungefär som en manager, främst arbetar dem för SVT och liknande. Jag lämnar min intresseanmälan och får redan nästa dag ett samtal. Mannen i luren säger att en annan man från SVT kommer komma och plocka upp mig om 15 minuter och ta mig till studiehuset. Jag får panik eftersom att jag måste börja göra mig i ordning, måste vara snygg på provfilmning. Mannen kommer mycket väl 15 minuter senare, men jag är inte klar, så jag ber honom att ge mig fem minuter, och säger att han kan komma in i villan så länge. Han antar erbjudandet och frågar vart jag har toaletten, och om han får kika runt lite. Det går bra säger jag.

När jag väl är i ordning möter jag upp mannen i hallen. Jag lägger märke till att hans väska ser större ut än när han kom in och ber att få titta i den. Där ligger allt av värde han hittat i mitt hus, som han har plockat på sig. Jag kommer på att jag har läst om något i tidningen, att ett par personer utger sig för att vara några andra än de är och på så vis tar sig in till folk och stjäl deras tillhörigheter. Jag säger till mannen att jag vet vad de håller på med, tar tillbaks mina saker och säger "Om jag någonsin ser er igen kommer jag att namnge er till polisen. Stick nu!".

Någon dag senare får jag reda på att den här stöldligan arbetar för maffian och att jag är i trubbel. Man ska inte hota maffian. Livrädd ringer jag till Emem och säger att jag måste komma bort ett par dagar, att jag måste gömma mig tills maffians vrede har lugnat sig lite. Vi kommer på idén att åka på finlandsfärja, jag menar, vem skulle leta efter mig ute på havet?

Vi åker så fort vi har packat till Stockholm för att ta båten. Vi har en trevligt eftermiddag ombord, och när det närmar sig kvällen bestämmer vi oss för att äta middag i restaurangdelen. Efter ett tag säger Emem, dödsallvarlig, till mig; "Titta inte bakåt!". Men det gör jag självklart. Och där sitter mannen som varit hemma hos mig och stulit, och ler grinande mot mig. Min puls går upp, mitt hjärta slår i hundrasjuttio och jag får panik. Jag och Emem bestämmer oss för att gömma oss i lastutrymmet, då vi antar att de inte kommer leta där. Vi springer runt och kollar efter ett bra ställe att gömma oss, när vi skymtar fem storvuxna män i slutet av korridoren.

Till höger om oss finns en toalettdörr. Vi försöker båda ta oss in innan vi blir upptäckta, men toaletten är så liten att knappt en av oss får plats. Emem säger till mig att stänga dörren, så att i alla fall jag är i säkerhet, men jag vägrar, så hon stänger dörren själv. Jag låser. Utanför hör jag hur de slår ihjäl Emem. Jag sitter där inne och skakar, med telefonen i handen. Jag försöker ringa polisen, men har dålig täckning. Jag hör polisen i andra änden av luren, men hon hör inte mig. Eftersom att toalettutrymmet var mycket litet var jag tvungen att sitta på toastolen för att få plats. Toaletten hade dock inget lock och det var stopp i avloppet, så inte nog med att jag har panik, min bästa vän har blivit mördad och att jag inte har någonstans att fly, så flyter det runt avföring under mig.

Jag kommer på att jag har min hearthstone med mig (en hearthstone är en grej i WoW som man använder för att ta sig hem igen, en sten som man kan använda var 30e minut). Jag använder min hearthstone och kommer till kronoparksbadet. Där har de byggt om till ett vattenland, med rutschkanor överallt, och där träffar jag Elena. Jag har hört att hon nu är utsatt för dessa bedragare, och jag försöker varna henne. Men hon lyssnar inte. Hon fortsätter att åka rutschkana efter rutschkana och skrattar och leker, och vägrar förstå att hon är under dödshot. Dessutom är denna bedragare hennes pojkvän.

Här vaknar jag. I panik. Svettig. Detta är bara som vilken annan natt som helst...