Joggar lite lätt i uppförsbacke, men motvinden får mig att tappa fart. Försöker trotsa motvinden och liksom armbåga mig igenom detta egentligen osynliga hinder. Märker att armbågen tar i något, vinden materialiserar sig, ändrar form och färg till kompakt nattsvart. Fan så ont det gör i armbågen, men upp ska jag likt förbannat. Klurar lite på vilken den bästa vägen runt motståndet må vara, men fastnar i tankens värld. Vaknar upp omsluten av det tunga, nattsvarta. Så förvandlas joggingturen till tyngdlyftning. Stark för att jag måste, inte för att jag vill.