Too sweet to be true.

2011-03-31 @ 11:44:20
Idag är jag i bakartagen igen. Den här gången blir det chokladcupcakes med chokladfrosting och prinsesströssel, i underbart söta bakformar.

Hade egentligen tänkt att baka igår, men dog halvt efter att jag hade varit och gett blod. Fick ett rejält blodtrycksfall och vad nere på 60/40 i blodtryck, alltså halva vad som anses normalt. Fick stanna kvar på blodgivningscentralen för medicinering och dokumentation, de tog mitt blodtryck sisådär var femte minut. Jag var verkligen helt borta, var likblek, mådde så sjukt illa, svetten rann... det kändes som om jag skulle dö, utan tvivel. Sen efter någon timma och efter mediciner så hade mitt blodtryck kommit upp i 95/50 och de var då villiga att släppa iväg mig.

Tackar gudarna att jag hade Sofie med mig, eftersom att jag kanske 15 minuter senare fick ytterligare ett blodtrycksfall med svimningsattack och illamående i bilen på väg till Subway. Eftersom att Sofie i princip har en ambulans (hon kallar den apambulansen) gick sätet att helt lägga ner, så där låg jag med fötterna på instrumentpanelen och trodde att jag skulle dö. Mådde dåligt resterande delen av dagen och la mig i soffan och tyckte synd om mig själv, där jag låg tills det var dags att natta.

Även om min blodgivarerfarenhet inte direkt var positiv, så får man tänka positivt. Jag offrade en dag av mitt liv för att kanske rädda någon annans liv helt. Jag tillhör blodgrupp 0- (noll negativ) vilket innebär att mitt blod är högt värderad då jag tillhör den enda blodgrupp som alla andra blodgrupper kan ta emot blod från. Å andra sidan kan jag endast ta emot blod från andra 0- och 0- är relativt ovanligt. Så mitt blod kommer med 100% säkerhet att användas. Sett ur det perspektivet var gårdagen lätt värd ändå.

Nej, nu ska jag traska till affären och inhandla det sista innan baket. Sen blir det plugg och kanske lite städ. Har fått ordning på kök och garderob, så det vore rätt gött att få tummen ur och rensa bort alla klädhögar i sovrummet, nu när det får plats i garderoben. Dock känner jag mig inte helt hundra idag heller, tröttheten efter att ha förlorat en halvliter blod är inte att leka med.

Kommentera mera!

Kommentera mera!

Jag vill kalla mig:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Jag vill skriva:

Trackback
RSS 2.0