Idag är jag extremt trött. Skulle helst lägga mig och somna om, och då inte vakna förrän framåt kvällen, likt en nattfjäril. Att leva nattliv hade dock varit både roligare och lättare i Staden Stor i Landet Levande. Då syftar jag främst på typ... New York eller Dubai eller Paris eller... you get my point. Att få leva Sex and the City-liv liksom. För hur ofta ser vi SATC-tjejgänget ute mitt på blanka dagen, om det inte är för brunch, lunch eller shopping? Det är kvällen som bjuder på äventyr och natten som ger utbyte. Jag är så fruktansvärt avundsjuk på typ Manhattan-människor. Här sitter jag i lilla Sverige...

...men när jag blundar står jag citychic't klädd med to-die-for high-heels på Broadway, med shoppingkassar hängandes på armar, axlar och till och med fingrar (och varför inte öron också?). Jag ler ett sjukt stort Carrie-leende och får då också visa upp mina nyblekta tänder. Blundar till igen, bakom mina svindyra designersolglasögon jag antagligen bara kommer bära en, eller max två gånger till. För jag har ju 134 par till i min walk-in-closet i min vråldyra och supermoderna lägenhet där precis bakom hörnet (läs skyskrapan). Jag tar ett djupt andetag och insuper dofterna av avgaser, och på något underligt sätt måste jag säga att avgaser aldrig doftat ljuvligare!

När jag öppnar ögonen sitter jag framför en sketen dator i ett anspråkslöst 70-talshus med ett täcke virat 2½ varv runt min kropp. Min frukost ska inte avnjutas som brunch på något hippt nyöppnat ställe i stan, utan består istället av halvtorra orostade rostsmörgåsar med Bregott och en kopp te. Utan mjölk. Välkommen tillbaks till verkligheten, typ. Och så gråter vi en skvätt.

Manhattan, jatack.




Nej, nu sätter jag på vrålhög musik och blundar igen.