När jag var en liten flicka, på sisådär 10 jordsnurr, brukade jag och min lekkamrat Sofia vara ute och leka i sol och skog, mycket och ofta. När vi inte lagade "skogsmat" eller lekte pyromaner (förlåt Pistolen-Oskar, det var vi som eldade upp alla dina reklamblad), gick vi ibland iväg till lekparken. Där brukade en gammal gammal gubbe vandra fram och tillbaks, han såg så ensam ut, så en vacker dag bestämde vi oss för att hälsa på gubben, för att vara artiga och snälla. Efter den dagen pratade vi alltid med gubben. Vi var nog gubbens enda vänner, för han började ge oss presenter på födelsedagar, och han brukade gå ut och gå bara för att spana efter om vi var ute och lekte. Alltid med sin beige jacka på. Gubben hette Göte.

Så gissa om jag blev snopen, när jag nu 10 år senare på min "morgon"promenad hem från Tommy, stöter på just Göte, i samma beige jacka, ute och promenerandes i vårsolen. Seglivad är rätta ordet, för både Göte och hans jacka. Det var dock en trevlig överraskning som fick mig att dra på smilbanden, och jag sms:ade Sofia fortare än fortast om mitt möte med Göte.