Jag känner mig så galet emotionell för tillfället... tänker, funderar, vad vill jag göra med mitt liv? Vad vill jag ha? Vad är jag nöjd med? Vad kan jag inte leva utan? Tänker inte sticka under stol med att mina ögon är tårade, livet passerar i revy, det finns så mycket vackert på den här jorden. Det är synd att blunda när man har blivit tilldelad ett par fungerande ögon. Jag har också mina djupa stunder. Det är inte bara discomusik och ett evigt studsande. Nu är jag djup.

Funderar på att rannsaka min hjärna i sängen, men jag stressar upp mig själv eftersom att jag vet att jag måste upp i någorlunda tid imorgon (läs idag). Då funkar inte ens sov-knappen (som jag önskar att jag hade installerad... typ på min rygg).

Jag behöver en kram.

Someday, as I look at the sun
I think of you
And traces we leave behind
Like a fallen piece we’ll make a better start
But still end up alone
Looking down upon a place inside our heart
Dividing us in two
Somewhere, all that we leave behind
Lingers on, longing for lullabies