Är en otroligt irriterande människa. Varför jag kan säga så är därför att, hade jag inte varit bofast i min egen kropp, hade jag funnit mig själv irriterande av anledning till mitt kunskapstörstande.

Snöar jag in på ett ämne, vilket som helst (så länge det intresserar mig ens det minsta), så är jag den närmsta tiden helt enormt fokuserad. Jag söker, läser, studerar, frågar och engagerar mig så till den grad att ingenting annat betyder någonting alls för stunden. Just nu är det musik på 70-, 80- och 90- talen som tar lite väl mycket av min fokus, och då främst rock.

Positivt med detta begär efter kunskap är väl då att jag sällan får brist om saker att prata om, på både gott och ont, vilket mina älskade vänner kan skriva under på. Det negativa är väl ganska självklart; jag borde plugga istället. De närmsta veckorna har klassen fyra examinationer - två seminarier, en salstenta och en hemtenta, i såväl grammatik som litteraturvetenskap. Ångesten är konstant närvarande.

 

Synd att jag inte kan vara lika engagerad när det handlar om måsten.