Just det, ilskan bubblade i mig när jag skrev förra inlägget, så jag glömde helt berätta vad som hände när vi kommit hem från bilturen/McDonald's!

Innan vi åkte igår hade vi sällskap av e liten kattunge som brukar stryka runt i buskarna hela vägen från porten till garaget, vilket är en kortare promenad. Vi har hälsat på kissen många gånger och jag har till och med köpt kattmat bara för att kunna ställa ut i buskaget, då kattungen, hans mamma och hans bror ser alltför magra ut.

Jag är relativt säker på att ingen äger katterna, då de saknar både märkning och halsband, och de måste ha varit här utanför sen de var nyfödda, ungarna dvs. Det har suttit en lapp uppe som efterlyser just dessa katter, och vi har ringt på numret när vi sett katterna, damen som "äger" dem har hämtat hem dem, men så nästa dag är de ute igen. Och nästa natt. Och dagen därpå. Avmagrade och frusna. Damen sa att "de tar av sig halsbanden". Jaha, men släpp då inte ut dem igen förrän de slutar ta av sig halsbandet och hittar hem av sig själva? Vem släpper dessutom ut kattungar endast ett par veckor gamla, så små att de knappt kan gå ordentligt?

Nä, jag tror inte på den historien för fem öre, jag tror att damen (i 40-årsåldern) helt enkelt sett katterna ute och velat ha dem, detta då min vän Sandra berättat en historia om kattmamman, hennes förra ägare och så vidare.

I alla fall, igår när vi kommit hem till gården, stöter vi på samma lilla kattkille som tidigare följt oss hela vägen till garaget. Han bokstavligen hoppar upp i Tommys famn och vidare upp på Tommys axel (har bilder på detta, ser jätteroligt ut, ska tvinga Tommy att lägga in dem på datorn imorgon). Katten sitter kvar på Tommys axel tills vi är framme vid porten, där vi tänkt att ge honom ett par skinkbitar och sedan gå upp till oss, utan kisse. Vi sätter oss på bänkarna utanför, efter att jag sprungit upp och hämtat lite skinka i kylen, och matar honom tills han blir mätt. Då, när han ätit upp, gosar han ner sig i Tommys famn och spinner som om det inte vore någon morgondag. Han tyckte väl att värmen var skön, då gårdagsnatten var väldigt kylig. Till slut somnar missen där i Tommys famn, och efter att ha diskuterat en stund om att katten antagligen inte har en ägare, bestämmer vi oss för att ta med honom upp, bara för natten, för att han ska få lite värme.

Sagt och gjort, med upp blev han. Men vi fick hålla honom i sovrummet med dörren stängd då vi som bekant har fyra papegojor. Jag gjorde i ordning en skål med skinka och leverpastej, en skål med vatten samt en provisorisk kattlåda. Inte för att jag trodde att han skulle använda kattlådan, men det skadar inte att pröva.

Efter att ha undersökt sovrummet noga, mumsat i sig ännu mer skinka och leverpastej, druckit lite vatten och lekt lite med en papegojleksak, gosar han ner sig mellan mig och Tommy i sängen och somnar på stört. Den lille krabaten, så otroligt liten och så otroligt söt!

Imorse blev jag alltså väckt av kattmjau och morrhår i ansiktet. Han var nödig och förstod inte att han kunde göra sina behov i vår provisoriska kattlåda, så upp flög jag för att släppa ut honom. Och ut sprang han verkligen, till sitt gamla vanliga buskage, grävde en grop och sket.

Planen var egentligen att vi skulle ringa djurskyddet rörandes både lillkillen, hans syster/bror och hans mamma, men vi läste på internet att dem hade absolut fullt och inte tog in mer katter. Vi kollade med djurskyddet i Kristinehamn också, men fick inte några klara svar om man kunde komma med katter från Karlstad. Så lillen får vara ute lite till. Det finns ju antagligen fler snälla människor som ser om dessa katter då de inte alls är skygga (i alla fall inte denna unge) och inte är döda ännu. Jag själv ska köpa hem lite mer lyxkattmat på konserv och ställa ut i buskaget med jämna mellanrum.