Mitt namn är Lasse. Lasse Berntsson. Jag är 42 år gammal och kommer från Härnösand, där jag bor med min fruga och två ungar. När jag fick erbjudandet om toastmiddag med Pierre kunde jag inte motstå festelsen. Jag tackade ja direkt, och lämnade mitt trygga Härnösand för främmande äventyr.

Resan till Pierre gick utmärkt, men jag hade glömt min rakhyvel. Jag satte mig vid middagsbordet med en skamlig tre dagarsstubb i ansiktet. Men Pierre verkade inte helt ogillande. Han hade själv odlat en kurvig mustasch, och hade lika traditionellt som alltid på sig sin svarta basker. Vi skojade lite om att baskern var från Baskerville innan jag fick kommentarer om mitt långa, bakåtstrukna hår i hästsvans. Jag försvarade mig med att barnen gillar att leka med håret. Vilket är sant.

Maten rullade in, och jag fick lossa på mitt mans-skärp allt eftersom. Salami och fetaost-toasten avklarad. Makrillstoasten avklarad. Ner med mer sallad. Chokladpudding-glass efterrätten avklarad. Min arma gubbmage svällde i takt med tuggorna, och oj vad jag njöt.

Vi sjöng en sång, jag och Pierre, när jag skulle fara hem till Härnösand igen, "Time to say gooooooooodbyyyyyeee". Jag har många fina minnen, och till nästa middag har jag lärt mig att det sista man får glömma hemma är rakhyveln.

Fransmannen Pierre med baskern från Baskerville


Jag, Lasse Berntsson