Sovit tills nu... snacka om att jag var trött efter gårdagen. Upp 5:30 efter fyra timmars sömn, bil 6 timmar, två timmars samtal och lek nere i Ystad, en tripp till uppfödarens fågelhus, 7½ timmes bil hem pga bilköer, snöoväder samt tre bilolyckor inom loppet av 5-10 minuter.

Damen var lite tjurig när i gick upp, att vi hade sovit så länge. Då blev det en jordnöt med skal och hon blev lycklig igen. Söttösa. Idag står dessutom färska jordgubbar på menyn åt henne.

Är så glad att hon verkar älska platskedjan i olika färger och mönster jag satte in till henne. Lekalekaleka. Och idag ska jag leka heeela dagen, med min älskade vän.

Äntligen är vi hemma igen! Gick upp 5:30 imorse och kom hem... nu. Tur och retur till Ystad (120 mil) är inget att leka med. Och med hos hem har vi...

...min snuttefis! Hon är så vacker och så söt så ni anar inte! Och lekig. Hon började leka med sina leksaker i buren innan hon hunnit gå av min hand haha.

Vackraste lilla fisen på jorden!

Berättade aldrig om helgen för er och tänker heller inte gå in ingående för er, då skulle jag behöva skriva ett tag. Däremot blir jag helt sjukt rolig efter några glas och får lite fix idéer jag tänkte dela med mig av.

Kvällen påbörjades hemma hos Malin, fortsatte sedan på Drott bar, sedan i hotellrummen, vilket vi senare följde upp med att gå till Tempel. Hade sjukt kul, dansade, skrattade, pratade... tills vi kom ifrån varandra jag, killarna, Malin och Malin. Jag gick till Burger King, där jag blev uttråkad och stack ifrån. Gick in på Eddie's och köpte snus. Kom plötsligt på att mitt sällskap inte var med mig, och min telefon var stendöd.

Kom då på den briljanta idéen att låna någons telefon... men jag nöjde mig inte med att bara fråga efter någons telefon. Nej, jag fick för mig att, det var större chans att någon skulle låna ut sin telefon till mig och jag sa att jag var från Amerika (!?) och inte hade någon täckning i Sverige. Så på fullaste allvar pratade jag engelska med folk, som självklart blev nyfiken på mig och skulle fråga om mitt USA-liv. Lånade säkert tre telefoner dessutom, då jag slog fel nummer hela tiden men inte ville kidnappa någons lur för länge.

Jag kan få sådana här fix idéer till som tätt. I stundens hetta förstår jag nog inte hur rolig jag är, utan tycker enbart att jag är duktig som kommer på så "smarta" saker, men i efterhand får man sig skratt som heter duga!

Om någon läsare mot förmodan känner igen att en "Amerikansk" tjej kommit fram till dem förra helgen och bett att få låna telefon, ber jag så fruktansvärt mycket om ursäkt. Jag är helsvensk, haha!

Herreguuud vad vi har hållt på för att buren ska bli det perfekta hemmet åt vår lilla Jako (inte bara idag, utan under en veckas tid). Galler och botten ska skuras typ hundra gånger, grenar ska kapas i skogen, leksaker ska beställas och placeras, godis och mat ska införskaffas, burdekorationer ska på plats...

...en sak är så säker. Hon kommer att bli bortskämd så att det skriker om det. Olika frukter varje dag, leksaker för över 1 000 kronor, sällskap massa timmar om dagen.

På fredag blir det 120 mil tur och retur till Ystad och 9 000 kronor fattigare med bensin. Men hon är nog värd vartendaste öre!

Bäääääääbis!

Igår kom jag hemdragandes med en fågel. En liten nymfparakitdam från Djurmagazinet att göra vår lilla nymfparakithane sällskap. Eller vår och vår. Min brors nymfparakithane. Nu får han dessutom en dam när han tar tillbaks honom.

Damen är lite skygg och väser gärna om man kommer för nära med handen, men då är hon ju uppvuxen i princip utan människokontakt i en djurbutik. Antar att hon dessutom fortfarande är skärrad över att ha blivit infångad med håv och lagd i en kartong inför en tiominuters bilresa. Stackars liten.

Hon äter i alla fall som hon ska, både godis och mat, och dricker vatten, och det är skönt att se.

Hon skriker dock och verkar vilja ut så snart vi tar ut hannen. Oj vad hon skriker. Hon har dessutom en helt annan röst än hanen, som inte sett en fågel i hela sitt liv. De pratar inte samma språk helt enkelt... förhoppningsvis kan de kommunicera med kroppsspråk tills talbiten någorlunda löst sig.

Min bror tyckte hon skulle heta Skatan. Okej att hon ser annorlunda ut, men Skatan?

På fredag hämtar vi gojan! :-D

Urusel bild i vanlig ordning med mina skakishänder och mobilkamera.

Tack för en underbar lördag OCH söndag mina vackra!

Och såhär ljusbrunt är mitt hår just nu.
Ganska okej antar jag, blir nog blond snart igen dock.

you taught me to see the better truth
about yourself but about me too
I was stupid over you
what could I do

Och visst ställde jag och Tommy oss upp framför teven och Idol för att ära just Jay Smith och hans prickfria, underbara, otroliga och berörande version av Madonna's Like a Prayer. FYFAN vad bra! Kan det blir bättre än såhär?

Skulle vilja tacka två personer som värmt mig den här veckan som varit lite jobbig; Malin och Sabina, för era fina ord som verkligen fått mig att känna mig som en fin människa. Varje liten ljusglimt förvandlas till en stjärna i era händer.

Läget är långt ifrån perfekt just nu. När en sak är jobbig kommer fler jobbiga saker och knackar på dörren... som vanligt.

Det löser sig alltid, det vet jag, frågan är bara när och hur.

Får knata på som vanligt helt enkelt, med ett leende på läpparna, och utåt visa att jag mår toppen. Jag är bra på det. Dessutom, har jag lärt mig, att man faktiskt mår bättre av att låtsas att man mår bra. Så det funkar.

Träning idag då, såklart. Mitt enda mål att se fram emot för tillfället, utöver klirr i kassan följt av utlandsresa med Tommy, Malin och Erik i vår, är att bli fit. Inte supersmal. Inte biffig. Inte stor. Inte grov. Fit.

Den här damen utan ansikte ser sådär lagom fit ut.

Jävla skitsverige och jävla skitjantelagar och fegfasoner. Jag svimmade idag, jag har ingen aning om varför men antagligen ingen farlig anledning, har väl sovit konstigt och druckit dåligt helt enkelt, har alltid haft väldigt lätt för att svimma. Men det är inte poängen...

...poängen är, att jag svimmade på Konsum i Mitticity och fick ingen som helst hjälp! Folk backade bort från mig och sa typ "oj då!" och stod och glodde på mig när jag fick ta mig upp helt själv. Inte ens de som arbetade på Konsum hjälpte mig, utan fick ett "gick det bra?" till svar av hon i kassan.

Vad är det som hindrar folk från att hjälpa till? Kanske är jag bara trångsynt, men hade det här hänt i något annat land hade jag stått på benen innan jag ens vaknat till igen, ihållen i båda armar. Det är just Sverige, och våra normer om att man inte ska hjälpa till förrän någon ber om hjälp, att inte "höras och synas i onödan" och att undvika att göra en grej större...

Blev påmind om när en gammal vän till familjen tillika assistent till mamma halkade på isen en vinter för många år sedan, vid busstationen. Hon föll så illa att hon bröt benet och det tog henne 30-45 minuter att få hjälp! Efter det fick hon gå med skruvar i benen i en herrans massa år.

Fyfan. Blir så arg! REAGERA LIKSOM, lama människor.

Idag blir det full rulle. En snabbis till skolan nu på förmiddagen, sen kommer vaktmästarkillen och byter fönsterlist i lägenheten, sen bli det att fira pappas 56-årsdag och efter det träna som ett djur följt av solning, och sen game-a ikväll.

Har så'n fruktansvärd mensvärk dock, önskar att jag bara kunde gå under jorden ett tag och komma fram när magen känns bra igen.

Laddar upp lägenhetsbilder ikväll, stay tuned!

Gillar att kalla små söta gubbar för nissar. Just nu är det en liten inspektionsnisse här och besiktar lägenheten, äntligen! Ny kylskåpsdörr, ny fönsterlist och ny duschdraperistång står på listan över våra "krav".

Nissen är jättetrevlig, tycker vi har det fint och älskade soffan jag köpte på MIO för åtta lök, fast den egentligen kostade 12 000.

Kom på att jag fortfarande inte lagt upp bilder på lägenheten åt er! Får ta och ta kort när det är nystädat så ni får se härligheten. En riktigt ljus och fräsch lya har vi allt.

Okej, nu vet jag, jag är antagligen god ut i fingerspetsarna. Idag fick jag nämligen en av de finaste komplimanger jag någonsin fått av Sabina; "Du är verkligen genomgod". Jag började nästan böla.

Tack Sabina <3

Ikväll ska jag till kyrkan med Sabina och Malin. Sabina har en ungdomsgrupp (nedre tonåren) där som jag ikväll får ha äran att träffa.

Just uppkommen från badet där jag låg och funderade på lite saker som faktiskt spelar roll men som man kanske inte tänker på. När är man en bra förebild? Måste man vara helylle, plugghäst, framgångsrik, avhållsam, smart, aldrig svära och god ut i fingerspetsarna? Isåfall är inte jag någon förebild whatsoever.

Om jag skulll vara god... det går att diskuteras. Jag har gjort flera saker med elaka avsikter i mitt liv. Inte många, men några. Saker som man enbart gör för att vara taskig eller elak eller allmänt dryg. Aldrig gentemot mina vänner eller min familj dock. Och aldrig med riktigt flit. Baktankar, men inte menat att någon ska ta illa vid sig. Så har man också gjort en del saker som går att ångra, men det är synd att ångra saker. "Ångra aldrig det du gjort, ångra det du aldrig gjorde" får stå som mitt måtto här. Jag är oftast snäll som en liten mus dock. Så snäll att jag själv far illa av det, då det går att utnyttja mig utan att jag riktigt förstår vad som hänt förrän efteråt. Ber någon om en hjälpande hand sträcker jag alltid ut den, och då är det jag som hamnar i skiten istället. Jag kan alltså bli lidande för att jag så gärna ville hjälpa någon annan. Det är först nu man börjar förstå att man måste säga nej ibland, att man bara blir bränd och blåst för att man är för snäll. Varför axla någon annans bekymmer för att man är så sjukt naiv?

För att inte bli för personliga tänker jag inte gå in på detaljer. Om IQ är definitionen på "smart" så är jag smart, med min IQ snuddandes vid 140. I det verkliga livet, sett ur andra perspektiv än skola och arbete, spelar ju dock inte IQ någon som helst roll. Det är ju knappast så att man går runt med en skylt eller bricka med texten; "jag har hög IQ!". Att vara socialt smart, samhällssmart och känslomässigt smart är det som spelar någon roll. Och dessa smartheter går såvitt jag vet inte att mäta. Alltså vet jag inte om jag är smart.

Helylle passerade jag efter min 13-årsdag. Jag blev en fjortis likt de flesta andra tonårstjejer. Dock var jag fjortis på mitt eget sätt. Jag var inte speciellt högljudd, jag slogs aldrig, jag överdrev inte sminket (någon period kletade man väl på läppglans var 10e minut dock), jag hade inte stringkanten ovanför byxorna, jag låg inte runt, jag rökte inte, jag trotsade inte mina föräldrar, jag söp inte varje helg... och så vidare. Min fjortisperiod gick nog därför inte ut på att hävda mig. Vad gjorde jag då? Mindre förbjudna saker, så som att hänga med "fel" folk, gå ut i den tunna jackan i tjugo minusgrader, snattade, skolkade och var sen hem. Inte så hemskt. Men jag var fortfarande inte helylle.

Definitionen plugghäst har heller aldrig passat in på mig. Visst har jag pluggat, men det har mer eller mindre handlat om inlämningsuppgifter, uppsatser eller dagen innan prov. Jag skulle aldrig ha fått för mig att sätta mig ner och plugga när det fanns bättre saker att göra, typ hänga med kompisar eller gå på stan. Någon gång har det hänt att jag försummat en deadline då jag inte prioriterat skolan, men jag fick ändå fina betyg, mycket tack vare min lite lätt störda inlärningsförmåga. Jag har inte fotografiskt minne, men jag kan minnas en text så när som på detaljer.

Framgångsrik? Kan man ens vara det i den här åldern? Fina betyg, fine. Men det tar dig ju inte längre än till just fina betyg om du inte arbetar inom området du studerat. Jag är inte framgångsrik. Jag kommer antagligen bli (såklart) men jag är inte och har aldrig varit framgångsrik. Ever.

Avhållsam? Om avhållsam innebär att vänta till äktenskapen kan vi stryka den punkten också. Enough said.

Svär gör jag titt som tätt, oftast när jag är arg eller får ont. Jag spottar inte svordomar i varannan mening, men jag svär ibland. Hemska människa!

Summera, addera och sammanfatta själva. Jag tror jag "duger" som förebild, men jag är absolut inget helgon.

Nu sticker jag!

Eller The Chainsaw Bird. Eller Boogeybird. Fågeln har i allafall gått bärsärk på mitt fina Hello Kitty-kollegieblock!

En bild säger mer en tusen ord...

Håller på och färgkoordinerar mina linnen (och endast linnen, annars skulle jag bli sittandes tills på söndag). Mitt enda problem är, att högen med vitt är lite väl mycket högre än de andra högarna. Har också insett att jag har jäkligt mycket rosa överdelar, men nästan inga gröna, bruna eller grå. Så brunt och grått får ligga och sova i högen med svart. Blått har jag också en del.

Funderar på om jag ska sortera den vita högen i två - kritvitt och gammelvitt/cremèvitt? Några förslag?

Jag är LÅNGT ifrån klar, och den vita högen bara växer och växer...

Just kommit hem från skolan, att gå var en pest och pina, mina vader bultar av träningsvärk idag...

Idag händer så lite som möjligt då vi troligtvis ska hämta papegojan imorgon! 120 mil tur och retur kräver sin vila innan.

Självklart blir det Idol och lite god mat ikväll, lite spela antagligen, samt småplock.

Vad gör ni i helgen?

Ligger i kärringgrillen och har lagom tråkigt. Har precis kört ett hårt gympass, en vikt mer än jag brukar på alla (!) maskiner. Duktig jag. Hämtat ut biljetter till nya Harry Potter på lördag också, jag, Malin, Tommy och Erik ska iväg. Snart bär det av hemåt för att laga käk, korvstroganoff med ris står på menyn. Hörs sen!

I förrgår, efter träningen, fick jag äntligen min sportbehå av Sofie. Har tränat i vanlig BH fram tills nu. Idag var första gången jag testade den, och fy faen så gött det är med sport-BHar! En vit liten söt sak är det, inte bara är det skön, jag känner mig så fit i den också. Tycker nästan att den framhäver mina ick-existerande magrutor lite.

Fem Mimo's till;