That was awkward.

2011-10-21 @ 11:07:16
Vaknade vid 9 imorse men la mig för att somna om, och vaknade igen först för en kvart sedan... och jag lyckades på den tiden jag sov drömma världens konstigaste dröm!

Det börjar med att jag är på väg hem till en kompis på kronoparken, men hon är inte hemma, trots att hennes altandörr står vidöppen. "Jaja, det är mitt i sommarn, hon måste väl vädra" tänkte jag. Men när jag står där på hennes altan på baksidan huset inser jag att den vitmålade asfalten som ska föreställa altan börjar bli lite dassig till färgen, så från hennes grannes altan stjäl jag en stor hink med vit målarfärg samt en skurmopp, som fick duga som målarverktyg.

Blev skitsnyggt när det var klart, men jag hade lite tråkigt, så bestämde mig för att gå in och kolla så att hon verkligen inte var hemma. Då helt plötsligt, när jag gått in, befinner jag mig istället i grannens lägenhet som är en enda labyrint. Får lite panik och måste ta mig ut, men finner inget sätt. När jag verkligen lyckas ta mig ut igen är jag på baksidan av ett företagshus som finns på kronoparken, bortanför konsum. Jag rundar huset för att komma till framsidans parkeringplats, och då är jag helt plötsligt vid universitetet.

Inser nu att jag har bråttom hem och börjar springa över universitetsområdet i riktning hemåt. Jag springer som vinden, men trots det så hinner folk som går i normal takt ikapp mig. Bestämmer mig då för att gå jag också, och när jag saktar in, jag är nu nästan hemma, ser jag en lång raksträcka framför mig, kroppkärrsbanan, till höger om mig befinner sig kroppkärrssjön. Högsommar som det är ligger solen och glittrar i sjön, och jag bestämmer mig för att ta några bilder på det vackra när jag kommit till höjden på kröken längre bort på vägen.

Smålunkar förbi en massa skumma farbröder som hela högen ser ut som Gaddafi. Farbröderna underhöll sig med att försöka springai 90-graders vinkel upp för busskurarna längs med vägen. Jag försökte gå så obemärkt förbi som möjligt då jag tyckte att gubbarna verkade lite otäcka, och jag tog mig förbi dem alla utan problem.

När jag väl kommer till höjden i kurvan, som i drömmen var en tvär sväng på ett högt, lutande berg med kroppkärrssjön rakt nedanför stannar jag för att beundra sommaren och sjön. Då upptäcker jag på andra sidan sjön en skyskrapa och några stora, låga hus fulla med neonskyltning. Jag hade aldrig sett detta område förr, och funderade över när de skulle hunnit bygga skyskrapan.

Ju högre upp i svängen och på berget jag kommer, desto större ser jag att detta storstadsområde växer sig. Skyskrapa avlöser skyskrapa och casinon duggar täta. Precis när jag ska knäppa av en bild, för att visa alla jag känner och lägga upp på internet med kommentaren "ni kommer aldrig tro mig, det här är Karlstad", kommer en av de skumma gubbarna ifatt mig.

Han påstår att jag får bättre bilder om jag går ner i branten, och att han inte godtar någon ursäkt, att det är småbarnen som står här uppe och tar bilder. Jag vill inte först då jag kände att jag fick svindel när jag tittade ner, men gubben tjatade och kom med flera förslag, så som att kan skulle hålla i mig, så jag vek mig till slut.

När vi då kom ner ett par meter i branten, som bestod av sand, grus och rötter, och jag ska försöka knäppa av min bild sittandes på rumpan, känner jag hur någon (läs: gubben) som tagit sats knuffar mig och sedan håller i mig i farten för att försäkra sig om att jag inte lyckas undvika min säkra död. På rumpan åker jag nedför branten, på säkert 100 meter, hur snabbt som helst. När jag slår i backen och dör, vaknar jag.

Värt att tillägga är också, att under hela drömmen bar jag skinnjacka och morgonrock på varandra, trots sommarvärme och gassande sol, men har ingen aning om varför. Helt och totalt wicked dröm!

Såhär såg jag ut när jag vaknade.

Kommentera mera!

Kommentera mera!

Jag vill kalla mig:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Jag vill skriva:

Trackback
RSS 2.0