Men så häromdagen, när jag uträttat ärenden på stan och min skjuts blev sen, gick jag in på BikBok; en affär jag annars anser duga till att köpa mjukisdresser, men resterande del av sortimentet skriker "hej jag är fjorton år!". Ögnade igenom butiken, hittade ett par väldigt mörkblå jeans jag kände att jag ville prova för skojs skull. Storleksblind som jag är står jag och försöker leta fram en storlek 29 och en storlek 30, när expediten kommer fram och erbjuder mig sin hjälp.

Vad som hände då är, att hon skrattar åt min 30:a och säger att jag ju ändå har smala ben och borde testa en 28:a först. Jag väljer att lita på tjejens expertis, går in i provhytten och byter om. Till min stora förvåning är byxorna alldeles för stora! Står och gapar lite innan jag kan svälja det faktum att jag är ganska mycket mindre än jag trott innan jag går och hämtar ett par 27:or. Och vad händer? Jo, dem är för stora!

Historien slutar med att ett par 26:or sitter som om de vorde gjorda efter min kropp, men att jag avvaktade i mitt köp på grund av att jag vill införskaffa alla julklappar innan jag lägger pengar på, som pappa skulle uttryckt det, "skit".

Mitt inlägg är dock inte slut där;

Jag ska snart vandra mot universitetet, men har under morgonen funderat på vad jag ska ha på mig. Känns som om jag enbart använder mig av tjocka polotröjor tillsammans med tights/leggings, och jag ville hitta på något "nytt" liksom. Så jag går in, och börjar rota i garderoben. Nostalgiskt nog hittar jag mina favoritjeans från 15-årstiden, och bestämmer mig, lika nostalgiskt för att prova dessa minimala jeanstrasor.

Vad händer inte då? De passar! Aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat tro att jag skulle komma i mina så kallade "skinny jeans", men se där. Visst, det är med nöd och näppe, och visst, jag får en osmickrande valk, but fact is fact, både gylf och knapp är fortfarande stängda nu när jag sitter ner.

Nej, nu ska vi se om jag kan matcha dessa brallor, bara måste ha dem!