The life with parrots.

2011-08-25 @ 22:55:11
Tänkte att jag skulle berätta hur det är för alla nyfikna att leva med två grå jakos. Antar att de flesta inte har en susning, och det hade jag själv inte heller förrän jag satt där med Fixie vid min sida. Det är absolut underbart att ha ett så pass intelligent sällskap dygnet runt, någon som tycker att det är underbart kul att både prata och bli pratad med, någon som antingen är busig eller gosig och som alltid har nya bus för sig.

Men allt är ju inte bara postivt... det är extremt krävande av dig som papegojägare, också det i princip dygnet runt, och jag kan inte beskriva med ord hur jobbiga djuren kan vara. Vill ni/du skaffa papegoja? Tänk igen, förutom att de både är dyra att införskaffa och dyra i drift (räkna med minst 8 000kr om du vill ha en bebis, och 8 000kr till för sällskap till denna, 5 000kr för en rejäl bur, många tusenlappar på leksaker och burinredning, och ytterligare ett par tusen för försäkringar. Behövs din fågel röntgas och opereras, räkna med att behöva lägga ut säkert 20 000kr):

  • Det är aldrig lugnt och tyst. Eller jo. Någon minut då och då, om man har tur. Det är ibland faktiskt så högljutt att man inte hör vad man själv tänker eller kommer ihåg vad det var man skulle göra. Att plugga eller göra annat arbete när fåglarna har sina eftermiddags-konserter är nästintill omöjligt. Har man dem på axeln blir man skriken rakt i örat då ock då. Det är ett mirakel att jag ännu inte har tinnitus. Hur jag kan skriva det här? Papegojorna är nattade. Har man tur är de efter-maten-tysta av och till under dagen, och då får man passa på att skriva/plugga/jobba.
  • Deras näbbar är extremt kraftiga. Får de något nyckfullt ryck och biter till gör det ooooont! De brukar sällan bita av att de är arga eller irriterade, men när de är på bushumör glömmer de ibland bort både tid och rum och råkar bita oss istället för leksaken de håller på att vandalisera. Det är inget ont menat, men de blir helt enkelt för busiga ibland.
  • Klor. Behöver jag säga mer? Papegojor kan inte dra in klorna som katter kan, utan dessa små sylar är alltid i direktkontakt med din hud när du hanterar papegojorna. Man måste alltid ha tyg som täcker axlarna på sig om man inte vill ha en röd axel med rivsår. Klorna lämnar också små rivsår på händer och handleder, vilket du inte kan undkomma.
  • För att göra papegojorna rättvisa behöver du ge dem otroligt mycket tid. De måste få friflyga flera timmar om dagen, men eftersom att de också får långtråkigt i buren och gärna vill vara med vad du än gör, bör man ha dem ute ytterligare tid. Då jag och sambon inte är hemma dygnet runt, har vi papegojorna ute i omgångar på några timmar åt gången. En vanlig dag är fåglarna ute ur buren i ungefär 6 timmar. Och då måste någon också vakta dem annars...
  • ...biter de sönder och äter på allt de ser. Men man måste inte bara vakta dem för sin egen (och inredningens skull), utan också för att det finns mycket saker som är farliga för dem i ett människohem. Det kan vara allt från krukväxter till batterier, sladdar, damm, möglig mat, glas och mycket mer. De kan också göra sig illa om de krashlandar och fastnar med vingen på konstiga sätt, då måste man snabbt vara där och plocka upp dem. Papegojor har ett naturligt gnagbehov som finns där för att hålla näbben i trim, hålla den ren och förhindra missväxt. Ofta gnager den också för att det är roligt. En liten tjuv (läs: Fixie) har bitit sönder i princip alla mina pennor, skolböcker och block. I min Blocket-annons där jag sålde min gamla kurslitteratur, fick jag tillägga att "böckerna kan vara gnagda i pärmarna".
  • Du måste städa. Och det ofta, helst varje dag. Matrester, bajs, fröskal, fjädrar och dun sprids runt i bostaden på bara ett par vingflax. Svarta mattor håller sig inte svarta, och vi måste skura vår soffklädsel med jämna mellanrum, i samband med att vi ska få besök. Vem vill sitta på fågelskit? Har utöver detta speciella "skräpkläder" som jag använder när fåglarna är ute, så att de inte ska bajsa på t ex fintröjan eller en ny, vit klänning. Du måste också plocka bort fruktrester ur fågelburen varje dag, samt städa deras bur grundligt ett par gånger i veckan, helst ännu oftare. När vi flyttar måste vi tapetsera om vardagsrummet på grund av att fåglarna biter, bajsar och kastar frukt på väggarna.
  • De ska ha en varierad kost. En liten påse med papegojpellets kostar dryga hundralappen här i stan, och en sådan går åt på en vecka. Varje dag ska det, utöver pellets och eventuellt godis (solrosfrön/jordnötter/smaka på det husse och matte äter) också serveras ett varierat utbud av färsk frukt. Idag, för att ge ett exempel, satt jag och skalade, skar till bitar av och serverade: kiwi, melon, äpple, morot, jorgubbar, päron, banan, lingon, blåbär, mango, ananas, vindruvor, broccoli, tomat och majs. Just idag fick de väldigt mycket olika frukter och grönsaker, men räkna med att du måste ha minst fem olika sorters grönt hemma, för jämnan.
  • De kräver mycket plats. Vårat vardagsrum ser just nu ut som en enda stor bur. Vi har de grå's bur på ungefär 2x2x1,5 meter, de små's (två nymfparakiter) bur på 1,5x1,2x0,9 meter och två klätterträd med en bas på en meter och höjd ända upp till taket... i ett enda litet vardagsrum! Fåglarna kräver också speciella solljuslampor som stimulerar produktion och upptag av D-vitamin, vilket är livsnödvändigt.
  • Man får aldrig vara ifred, på både gott och ont. Ska man diska, har man helt plötsligt en fågel på varje arm. Sitter man framför datorn ska fågeln ha tangenter/datormus/hörlurar/högtalare, you name it. Jag skojar verkligen inte, så fort man sätter sig framför datorn dyker båda fåglar mirakulöst upp som från ingenstans för att trakassera dig så mycket som möjligt.
  • Du måste (!!!) skaffa två fåglar enligt svensk lag och sunt förnuft, om du inte har möjlighet att vara hemma från morgon till kväll, varje dag. Fåglarna kan känna sig så ensamma att de blir deprimerade, plockar av alla sina fjädrar och sörjer ihjäl sig om de inte får en rejäl dos uppmärksamhet. Men att köpa en till fågel är inget substitut som gör så att du kan vara borta konstant och strunta i att ha fåglarna ute, däremot är det lättare för fågeln att sitta ensam några timmar om denne har sällskap att prata och umgås med.
Men! Känner man att man har tid, orkar, har råd och är mogen nog för ett sådant stort ansvar, är det väl värt mödan också. Det du får tillbaks är en livskamrat (de blir ofta gamla, 50 år är inte ovanligt) som skänker så otroligt med kärlek och lockar till så många skratt. De pratar, lever rövare, busar och är små sociala kelgrisar. Mina små grå har verkligen förgyllt mitt liv och min vardag, de gör livet både bättre och roligare. Utbytet du får är enormt, och kärleken är villkorslös. Bättre sällskap är svårt att hitta någon annanstans!

Här följer en bildbomb och videor på de små liven!

Allmänt bus







Fixies ettårsdag (i söndags)




Ute i det fria (nåja)


Bur och klätterträd



Humlan och Fimpen



Kommentera mera!
Postat av: Helene

Vilka fina bilder :) Supersött! Den utomhus var jättefin

2011-08-28 @ 21:01:17
URL: http://smultronblomster.blogg.se/

Kommentera mera!

Jag vill kalla mig:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Jag vill skriva:

Trackback
RSS 2.0