Genomlidit ännu en dag med toppar och dalar. Plockat/diskat/städat när jag kom hem från shopping (köpte en såndär Onepiece jumpsuit på rea, 249kr), träning (överkropp och armar) samt mathandling (imorgon blir det korvtroganoff!). När jag påbörjade städandet öppnade jag garderoben där jag har massa småpyssel jag köpte på Outlets nere i Ullared i somras. Hittade där ett jättefint kort jag köpt, med stenar och snören och glitter och allt-vad-det-är, som det står Mamma på. Hade tänkt att ge henne det på födelsedag/mors dag eller liknande. Bröt ihop totalt.

Det är skönt att vara ledsen ibland, men det är inte skönt med en smärta i bröstet som vägrar avlägsna sig. Att förlora sin mamma känns som tusen knivar som hugger dig rakt in i hjärtat, om och om igen, under flera veckors tid.

Och än är det inte över. Det är begravning på fredag, 15 Oktober klockan 11:00 i Ruds kapell. Har en oanvänd svart klänning jag tänkte inviga, med strumpbyxor, kavaj och svarta stövlar. Ska man orka bry sig om smink? Allt hamnar ändå på kinden tillslut. Borde köpa en vattenfast mascara. Borde. Det märks om jag orkar.

Imorgon blir det träning igen, att hålla igång kroppen ger mig lite av den energi som förståeligt lyst med sin frånvaro ändå sedan 22 September. Har försökt dra ner på godsakerna lite också, men godissuget infinner sig lätt. Aldrig varit den som tröstätit, men de senaste veckorna har jag vräkt i mig onyttigheter. Inte mer än jag brukade göra, men mycket om man jämför med min period då jag var ganska nyttig. Den perioden tog som ovan förklarat slut rätt abrupt.

Jag hatar begravningar. Men det kommer att bli så fint, har varit med på Fonus och bestämt en del själv. Jag har också skrivit ett "tal" som ska hållas. Ser fram emot fredagen på ett konstigt sätt.