Sitter på det fruktansvärt ödsliga sjukhuset och väntar på min skjuts hem. Har varit och hälsat på min pappa nämligen. Satt vid hans sida i 45 min, då jag plötsligt insåg att ingen längre svarade vid tilltal.

Pallrade mig då ner till museet på bottenvåningen i hopp om att det i vuxen ålder skulle vara mer intressant än vad det var när man var till mamma på sjukhuset under ens uppväxt. Något intressantare var det väl, men bilderna och föremålen var fortfarande roligast.

Nu blir det hemåt och laga lite käk åt hungrig man.

Tänker på dig pappa<3