Jag har under några dagars tid tjatat om denna "läppförstoring" jag ska göra idag kl. 11:15. Det är ingen biggie egentligen, en spruta och 15 minuter senare är det klart, och lämnar salongen med ett lite fylligare plut samt 1 700kr fattigare. Resultatet varierar från person till person, då jag gjort detta en gång tidigare, för typ 1½ år sedan, kan jag på ett ungefär föreställa mig hur jag kommer se ut.

Det jag sprutar in är ett ämne som kallas Restylane Lipp och som sitter i lite olika länge beroende på hur fort din kropp bryter ned det, men i regel 10-12 månader. Jag kommer att spruta i en såpass liten mängd att vem som helst antagligen itne kommer att se någon skillnad på mig alls, möjligtvis mina närmsta vänner och givetvis jag själv. Det är ju för min egen skull jag gör det, det vill jag återigen poängtera, inte för att vara vacker i någon annans ögon. Ta mig som jag är liksom. Nej, det här gör jag nog enbart... för att jag kan, för att jag älskar förändringar, små kickar, att pusha mig själv samt att jag självklart önskar att jag hade fötts med ett plut à la Megan Fox... och nu är ju vi människor i dagens samhälle så lyckligt lottade att vi kan utföra smärre justeringar utan att behöva lägga oss under kniven.

För er som undrar; ja, det gör helt sjukt svinont och jag förstår inte att jag ger mig in i det här igen. Men, vill man vara fin får man lida pin.

Aj.