Att vänta på döden

2010-02-04 @ 21:44:32
Den här veckan blev väl inte riktigt som jag tänkt mig... jag har varit i skolan en dag, i måndags. När jag kom hem och hade värmt mat åt Tommy fick jag ett telefonsamtal av min bror;

- Du borde nog försöka komma hem så fort som möjligt, mamma kommer antagligen att dö ikväll.

Tommy övergav sina piroger, satte på sig långkalsonger och körde hem gråtande mig till Majas Väg. När jag kom innanför dörren pratade jag först lite med min bror, vad det var som var fel och varför hon antagligen skulle gå bort just nu. Han sa att han inte visste mycket mer än att mamma inte kunde andas, var helt blå, svullen. Visste inte om jag ville gå in till hennes sovrum och hälsa på henne. Stannade utanför och samlade mig så gott jag kunde, men sen brast det igen. Mammas assistenter hörde mig och kom båda ut för att trösta mig. Min bror stod också och höll om mig, gråtandes. Usch, allt var verkligen... så hemskt.

Senare på kvällen kom det sjuksköterskor, lyssnade på hjärta och liknande. jag minns inte riktigt vad dem sa, hade gråtit i många timmar, med Tommys armar runt mig hela tiden. Jag minns dock att de sa att de satte in vätskedrivande för att mamma skulle få lättare att andas.

Dagen efter kom det läkare och undersökte. Det visade sig vara kraftig lunginflammation på båda lungorna, lungödem, hjärtsvikt och svullen buk berodde antagligen på leverfel. På detta har hon också bröstcancer och MS sedan 23 år. Detta bekräftade bara vad vi redan visste, att det handlar om timmar.

Vi försökte få tag i pappa, som var i Portugal, men kunde först inte nå honom. Jag mådde sjukt dåligt över att veta att hans fru kanske skulle gå bort utan att han visste om det. Till slut fick vi tag i honom och han bokade ett flyg hem så fort han kunde. Han var hemma sent igår kväll, och "lyckligtvis" var det inte försent.

Jag har sovit hemma sedan i måndags. Jag lagar mat, städar, försöker få tiden att gå på dagarna när Tommy är på jobbet. När han slutar kommer han hem till mig och sover här med mig. Som tur var hämtade han också min dator till mig så att jag har något att göra när jag får tråkigt.

Jag sitter bara och väntar. Det kan hända nu. Det kan hända om en timme. Alla hennes nuvarande tillstånd är ensamma dödliga, jag kan inte förstå hur hon lyckas överleva med alla tillstånd samtidigt. Ingen vanlig människa hade överlevt. MS 23 år, svaga organ 6 år, obehandlad cancer i snart 3 år, kraftig dubbelsidig lunginflammation, lungödem, hjärtsvikt. Döden på ett papper.

Tack alla mina underbara vänner för att ni finns där för mig, och tack min underbara Tommy för att du finns vid min sida bokstavligt talat dygnet runt. För att du tvingar i mig mat när jag är för ledsen för att äta, för att du håller om mig tills jag somnar.

Kommentera mera!
Postat av: emem

Jag tänker på dig! <3 Ringer dig imorgon. Kärlek i mängder!

2010-02-04 @ 22:12:42
URL: http://ememsplace.blogg.se/
Postat av: Maria. R

Lilla lilla Mimo.. Tänker på dig hela tiden nu i din (er) svåra stund. Döden är alltid svår att möta även om den är väntad eller inte. Men jag är säker på att din kära mamma vet att du finns där hos henne.Kramar i massor. Maria.

2010-02-05 @ 13:51:33
Postat av: Malin Holst

Men gud gumman :S jag lider med dig. De finns inga ord för vad du går igenom just nu. Jag finns här för dig om du behöver prata, jag vet att vi inte känner varandra såpass väl men jag vill ändå att du ska veta att jag finns här om du vill. Ta hand om dig nu på bästa sätt! Du finns i mina tankar. Kramar

2010-02-07 @ 20:28:47
URL: http://talulah.blogg.se/

Kommentera mera!

Jag vill kalla mig:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Jag vill skriva:

Trackback
RSS 2.0