Världen är ingen söt plats, att sköta sig själv och sitt eget är det enda man kan göra, hopp och drömmar kommer ibland att förverkligas men ibland får man bita i det sura äpplet och förstå att vissa saker inte är realistiska. Man har bara sig själv att förlita sig på, är man blåögd och lättlurad "får man skylla sig själv". Att lära sig av sina misstag är också nödvändigt för sin egen överlevnad, och att behandla andra som man själv vill bli behandlad. Karma liksom. Får jag skit har jag antagligen, i de flesta fall, gjort mig förtjänt av det. Visst finns det orättvisa också, världen är en orättvis plats och Sverige med alla jantelagar gör det inte mer rättvist.

Sån't är livet, vare sig man vill eller inte. Folk sårar en, folk beter sig illa ur ett perspektiv men kan ur ett annat perspektiv ha agerat "rätt och riktigt". Saker och ting går inte som planerat, saker går helt åt helvete fast man försökt göra sitt bästa. Att vara naiv är skadligt, och att vara korkad är ett rent hot mot ens existens. Man sår sin egen trädgård och bäddar sin egen säng... typ... liksom. Ingen bestiger berget åt dig.