På tal om ingenting, något som ingår i min morgonritual är att alltid starta datorn och läsa Aftonbladet.se. Idag var så också fallet, och jag förvånades över den här artikeln. Saken är den, att jag faktiskt gjorde samma sak för något halvår sedan.

Emem och jag satt och kollade på TV, på något program som skulle avbrytas för Lottosändningen mitt i programmet. Jag råkade ha papper och penna framför mig, och skrev ner slumpmässigt valda nummer, och säger till Emem "haha jag ska bara testa min lycka, känner på mig att de här numren kommer dras". Emem tittar på mig, skrattar och säger något i stil med "haha Mimo, visst". Gissa vad som händer? Jo, jag prickar in typ alla rätt utom en, och hade vunnit 600 000 kronor om jag faktiskt hade spelat på riktigt. Både jag och Emem sitter som förstummade och fattar liksom inte riktigt vad som hände. Vi ropar in Emems föräldrar och berättar för dem också. Alla känner sig lite läskiga till mods över vad som just hände. Jag skakade typ. Det var världens coolaste känsla, men jag var grymt arg på mig själv över att det bara var en spontan gissning några sekunder innan dragning och inte "på riktigt". Jag hade fått ett rejält klirr i kassan om jag bara hade vågat spela på riktigt. Men sånt gör jag ju inte. Och trots min tur/läskiga förmåga att förutspå/vad-vi-nu-vill-kalla-det har jag inte spelat på Lotto på riktigt. Någonsin.