Tillägnad en gammal vän

2009-10-08 @ 16:53:35
En gång, när jag var yngre än jag är idag, hade jag en vän. En vän som jag, trots alla aningar och misstankar, behöll som min vän. Anledningen var att hon behövde mig. Hon hade inte så många andra, och hade väldigt svårt att lita på folk så de vänner hon faktiskt hade var hon misstänksamma emot. Min vän berättade för mig, att mig kunde hon lita på, och att det betydde mycket för henne.

Jag försökte finnas där för henne så ofta jag kunde. Trots att hon kunde bete sig som en komplett bitch mot mig, pika mig, spotta ur sig de elakaste saker hon kunde komma på, så höll jag hårt i henne. För hennes skull. För att hon inte skulle känna att ännu en vän svikit henne, för att hon skulle kunna börja lita på folk igen. Hon snackade skit om mig, hon baktalade mig, hon var med och spred rykten om mig. Ingenting stoppade henne från att behandla mig så illa hon kunde ena dagen, för att nästa dag, när hon kände sig ensam och behövde någon, komma tillbaks till mig och låtsas som ingenting. Hon visste att hon hade en vän i mig.

Synd att inte båda hade något att vinna på relationen. Eller ska jag säga, synd att ena parten enbart förlorade på att försöka vara den bästa av vänner? Förlorade vänner, förlorade tillit, förlorade sitt blåögda och naiva sätt att alltid kunna se något gott i alla människor.

Visst har jag fortfarande förmågan kvar att anstränga mig till det yttersta för att se det bästa i någon, men förmågan är skadad. Allt på grund av att jag så patetiskt försökte finnas där för någon som behandlade mig som gårdagens rester. Ta hälften, slänga resten, ställa undan lite till för att äta när man verkligen är hungrig.

Vissa männsikor ser enbart sig själva. Struttar runt i en liten värld med stängda öron för att kunna filtrera bort det som är fult och tråkigt, fast med vidöppen käft för att själva kunna åstadkomma så mycket skada som möjligt på så kort tid möjligt.

Jag har tänkt mycket på dig. Om det skulle vara värt att kanske försöka finnas där för dig igen, för du är en trasig själ som behöver en äkta vän. Men jag tror nog att jag helst slipper. För det gjorde så ont varje gång någon talade om för mig hur mycket skit du hade spytt ut om mig, när jag inte hörde. Det gjorde så ont att varje dag hoppas på att du kanske hade en av de dagarna du inte ignorerade mig. Att varje morgon i skolkorridoren säga hej till dig med ett leende på läpparna, men vissa dagar inte ens få ett hej tillbaks, trots allt jag någonsin gjort för dig.

Nu har jag lättat mitt hjärta. Det var allt jag ville göra, för jag tror inte att jag någonsin fått det här sagt förut, och någon måste säga det.

Kommentera mera!
Postat av: emem

mmm mimo. vet inte vad jag ska skriva. men vill kommentera.

Du vet att jag finns för dig. Alltid. Jämt. Kommer ställa upp, skratta med dig, gråta med dig. Jag finns bara ett telefonsamtal bort.

2009-10-08 @ 16:59:14
URL: http://ememsplace.blogg.se/

Kommentera mera!

Jag vill kalla mig:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Jag vill skriva:

Trackback
RSS 2.0