Det är onsdag kväll. Utanför fönstret är det kolsvart om man räknar bort dem gatulyktor som kämpar för att ens lysa alls. Vi har precis spelat lite WoW, och tråkigt nog upptäckt att Tommys nya WoW-mus inte funkar som den ska. Vänsterknappen, som man använder till nästan allt, har i princip lagt av. Vi bestämde oss för att jag skulle ta med den ner på stan på torsdagen för att byta den mot en ny, fungerande produkt, så vi packar in den i orginalemballage och lägger även ner beskrivningar samt andra papper. Men vart är kvittot? Jag får frågan först, eftersom att Tommy antog att jag hade flyttat på det eller lagt det på något fiffigt ställe när jag städade dagen innan. Jag själv är helt säker på att jag inte har rört det och tror att Tommy själv la det på ågot übersmart ställe så fort vi kommit hem.

Vi blir helt uppgivna, och samtidigt som båda tänker "åttahundra kronor åt helvete" så letar vi vidare, i tomma påsar, i sängen, i lådor, på hyllorna, i kartonger... snart kläcker vi "Men, kvittot kanske ligger i ElGiganten-påsen som vi kom hem med musen i?". I ungefär samma sekund kommer vi på att just den ElGiganten-påsen användes som soppåse någon av föregående dagar. Sen gick vi ut med den till soprummet...

...men vad hade vi för val? På med varma kläder, min mobil fick agera ficklampa (jag lådsades att jag var typ Sherlock Holmes så kändes det bättre). Väl i soprummet hittar vi som tur var vår gröna påse direkt, överst i en av soptunnorna. Vi sätter igång och gräver. Gammalt snus, McDonald's-papper, tampongförpackningar, tusen gamla kvitton från när jag rensade handväskan. Dock inget ElGiganten-kvitto. Samtidigt som vi är lite buttra över att vi just har rotat i allmänna sopor utan att hitta något, kan vi också pusta ut då vi vet att kvittot ligger gömt någonstans där hemma.

Jag hinner knappt innanför dörren innan Tommy hittar kvittot. I sin kvittolåda. Såklart. Där vi faktiskt hade letat massor. Och åter massor, utan att hitta något. Tommy skyller på mig, att jag la ner saker som dolde kvittot, när jag städade. Jag skyller på Tommys guldfiskminne. Vi somnar typ direkt på varandra som två små barn.

I brist på annat, två heltaggade tjejer, båda klädda i Mimos skinnjackor. Det finns en fördel med att ha flera!