Jag tror stark på det där, att man är sin egen lyckas smed. DSn egen lycka och sitt eget välbefinnande är det man själv som ansvarar för. Andra kan bara hjälpa en på vägen. Ju mer man intalar sig att man mår bra, ju mer man vågar se sina brister och kvalitéer, desto lyckligare blir man med sig själv. Att istället för att tänka "fy fan vad allt är drygt, jobbigt och svårt", tänka "vilken sjukt underbar familj jag har, vilken god mat jag just åt och vad snygg min nya klänning är". Desto mer man ser till det som är positivt, vågar fånga upp ljuset i mörkret, desto bättre mår man. Att i en knivig situation kunna se till det man har som faktiskt är underbart, som inte är alla förunnat. Vad man faktiskt har som så många andra saknar.

Jag tror också man behöver sätta upp mål för att bli lycklig. Vad vill jag, när vill jag det, hur ska jag göra? När kan jag nå dit?

Men viktigast är nog att leva i nuet. Att inte tänka på vad som händer om man gör si eller så. Självklart måste man vara konsekvent, men att ta en dag i taget gör underverk. Skruva ner tempot, ta det lite lugnt, varför inte sätta av tid att ta hand om sig själv.