Jag är väl inte direkt känd för att vara normal, men mina drömmar brukar gå lite över styr, sådär att dem skrämmer mig själv till och med. Jag vaknade i panik förut, efter att ha drömt den här drömmen (minns den väldigt detaljerat);

Jag sitter, av någon anledning, inlåst i en trästuga på landed. Det är jag och ett antal till fångar, vi är hungriga och rädda för vi får ingen mat och kan inte ta oss ut. Vi sitter inte bundna eller så, för så fort det blev dagtid igen så försökte vi hitta nyckeln för att ta oss ut. Det fanns lite nycklar utplacerade överallt för att ge oss falska förhoppningar, så fort vi hittade en nyckel blev vi helt till oss av lycka tills vi insåg att det var fel nyckel, som vanligt. Även fast själva trästugan var tom på dagarna så fanns det vakter överallt utanför, och det lustiga var att dessa vakter var ABBA medlemmarna. Så om man väl tog sig ut, så levde man inte länge till.

Efter många diskussioner så kom vi fram till att den rätta nyckeln ligger i någon av våra vakters strupor eller skor. Vi kom på en plan för att få tag i nyckeln, men mitt i planen bryter sig en fånge loss ur fångvaktargreppet och springer allt vad hon har mot stället där vi tror att strumpan med nyckeln finns. Hon får tag i nycklarna och det innebar frihet, trodde vi. Tills vi får träffa en hälften levande/hälften icke existerande varelse som talar om för oss att det inte var rättvist att fuska sådär. Vi skulle få en chans att ta oss fria på grund av att vi hade varit så duktiga.

Den chansen innebar att jag och min nyckelstjälande vän skulle besegra två enorma, halvt mänskliga bläckfiskar i ett jättestort akvarium. Vi fick en varsin health bar, men inga vapen. Den manliga bläckfisken började attackera mig direkt, och jag simmade allt vad jag hade för att komma ifrån bläckfisken, Den kvinnliga bläckfisken satt bara på kanten och skrek fula ord till oss och peppade sin manliga bläckfisksvän. Efter att ha blivit jagad i ett antal minuter kände jag att det inte var hållbart. Jag tog tag i en av de mindre, ickemänskliga bkläckfiskarna och siktade på den manliga bläckfisken som jagade mig och började skjuta bläck rakt i hans ögon. Han verkade inte bry sig alls, men hans egen health bar gick ner så smått. Bläckfiskarna var på 84% liv, och jag var på 80% och min väninna var på 46% liv, när jag kände att jag inte orkade mer och bara ville ge upp. Men istället för att ge upp hoppade jag upp på akvariekanten och satte mig brevid den kvinnliga bläckfisken för en time-out. Jag försökte prata vett i henne, att dem inte ville dö idag och att de inte skulle vinna något alls på att döda oss heller.

Samtidigt som jag pratar med den kvinnliga bläckfiskhybriden skriker någon "om ni håller ut tills klockan 9:59 blir ni skonade, ni och alla era vänner i trähuset!". Men jag orkade verkligen inte, jag hade kämpat för mitt liv sååå länge. Den kvinnliga bläckfisken började ge mig elschocker och jag vaknade.

Jag hatar ABBA nu. Jag vill aldrig åka till en timmerstuga på landet och jag vill inte se några nycklar. Och bläckfiskar är min nya fobi. Kul dröm.